HannaKJonsson

Har precis fått hem min ögonsten från hundvaktarna. Det är en himla tur jag har dom! Men nu är han min för några dagar igen. Imorgon blir det inget jobb och det är nog bra för min röst att få vila lite för jag är fruktansvärt hes. Jag pratar hela tiden på jobbet eller sjunger, läser bok, nynnar eller tröstar. Rösten slits väldigt mycket och lätt på mig.

 

Ikväll åkte jag till stallen med Lina och mös runt. Winston har verkligen blivit gosigare, kan stå och krama hans stora huvud länge nu innan han tröttnar. Han fick vila idag och troligtvis även imorgon. Även om jag helst skulle vilja sitta och skrota runt på hans rygg flera timmar om dagen nu. Det är mycket funderingar i mitt huvud just nu och jag hatar när mina nära inte mår bra men det känns bra att jag vet att de inte mår bra och att jag kan försöka finnas där. Igår blev jag lite besviken på mig själv. Jag gjorde ett val som verkligen inte alls var så som den jag vill vara. Det är en himla tur att jag har fina vänner som kan ta ett ändrat beslut mycket bättre än vad jag hade gjort. Idag känns det mycket bättre att jag tog tag i situationen istället för att låta det vara (vilket hade vart det enklaste MEN inte det jag vill stå för).