HannaKJonsson

Ni vet ju att Lina och jag inte varit vänner sen barnsben utan funnit varandra för bara något år sedan. Det är så sjukt för vi är ganska olika men ändå väldigt lika. Det är också så himla härligt att jag vet alltid vart jag har Lina! Hon står ALLTID på min sida i de viktiga frågorna i livet.

 

Det är inte bara det att vi fungerar med varandra heller utan vi har väldigt skoj ihop. Vi stöter och nöter alla beslut och ämnen dagarna i ända. Det är befriande att umgås med Lina. Hon har minst lika många egenheter som mig och om vi hade mötts lite tidigare i livet så hade vi aldrig blitt vänner. Jag skulle aldrig fixat det då och det är inte för att Lina är jobbig på något sätt utan för att jag inte klarade av människor som VILLE lika mycket som mig. Jag ville bestämma allt. Jag är lite flummigare än henne och i vissa för henne stressiga situationer kan det nog driva henne galen att jag inte är allvarligare. Jag ser mest den mognare sidan av henne, säkert på grund av att hästarna är superviktiga i hennes liv. Jag är ju lite mer layback även om jag vill att hästarna ska ha det toppen.

 

Varför vi alltid umgås och tycker att det är roligt är på grund av vårt sätt att behandla våran relation inte på grund av att vi alltid tycker lika eller alltid anpassar oss. Sen tror jag att vi lär varandra mycket just på grund av att vi inte är lika. Lina har hjälpt mig bli modigare, tro mer på mig själv, mer anpassningsbar, fått mig att se mer glädje i allt jag gör, peppar mig i allt jag tar mig för vare sig det är kost, motion, jobb, ridning eller vad som helst. Jag har nog mest fått henne att inse att allt inte behöver vara perfekt, det räcker gott och väl med en bra känsla/energi haha.. Och att hon är GALET bra!!