Hatkärlek
Jag älskar nästan allt, kunskapen den besitter är sinnessjuk, omtanken som man kan känna av några få små ord är fin, faktan är korrekt och snabb, kollen på andras liv är extrem, om jag inte har minnet så vet jag snart ändå, möljigheterna att dela mitt liv med flera är nästintill oundviklig, ett klick kan säga så mycket och jag inser att jag är totalt beroende.
Mitt hat växer då jag bara inte vill höra den något mer.
Blipp blipp - någon skriver någonting på chatten.
Rrrr - Någon skickar ett mail som jag troligtvis måste svara på.
Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair.. - Någon ringer, tur att jag har handsfreen i örat redan.
Blupp - Någon vill någonting på sms som jag bör svara på snart annars kommer snart ett till.
Jag är extremt less speciellt på ljuden på manicken som jag är fullkomligt beroende av.
Mmm jag antar att ni fattar att jag pratar om relationen till min kära telefon. Just nu innebär den så mycket tid, tid som tas från allt annat jag vill göra. Det är självvalt men jag vill klaga ändå.
Imorgon får det bli mobilfritt, idag ska ju Helena ringa!!
Blir inte ni riktigt trött på ljuden ibland?
Kommentarer
Postat av: Nina
Njae, alltså jag själv har valt bort dom där manickerna som gör dom ljuden, alltså jag har en mobiltelefon men den är för det mesta avslagen..har den mest bara på när jag kör bil ifall jag skulle köra åt helvete och måste få hjälp :)
Däremot kan jag bli otroligt irriterad på folk som man sitter och pratar med som har sina allehanda blippgrejjer på som låter hela tiden..oförskämt till tusen.
Svar:
Hanna
Trackback
