HannaKJonsson

Trots att det är mörkt ute och det snart är kväller för de flesta så känns det väldigt härligt. Dagen idag började i stallet med en ridtur i en ny skog som verkligen är skog, stubbar och träd som ligger huller och buller. Jag höll mest andan och spände mina ben så mycket att jag troligtvis har träningsvärk imorgon. Winston snubblade flera gånger och det gör mig lite nervös, han är liksom så klumpig med sina hovar. Vi red tills vi kom fram till skogsvägen som man rider om man rider Hårga/Golfrundan. Där tog vi trav och sen vände vi och tog galopp tillbaka. Winston blev råtaggad och jag fick en kvist rakt i ansiktet så jag blundade och höll i mig mest. När vi återgick till stigen så tyckte Winston inte alls att det var någon bra idé utan nu tyckte han att vi skulle springa. Det är mysigt i skogen men just den här vägen känns som lite för stor skaderisk för mig och så ligger den alldeles bredvid storvägen så man hör trafiken hela tiden vilket tar bort lite av charmen med skog. Men Winston verkade gilla det och traskade på med glatt humör.

 

Sen möte jag upp Mina nere vid Vågen där vi låg i gräset och pratade om livet. Mina är en av de vänner jag träffar mest sällan ändå är hon en av de som vet allra mest om mina innersta känslor och tankar. Hon pratar liksom alltid om det verkliga och det som egentligen betyder massa och det känns fint. Är så himlans glad att vi hittade varandra en sommar i dimman.