HannaKJonsson

Jag ringde till tandläkaren imorse och när jag väl kommer fram så är det en telefonsvarare som ska ringa upp?!! Pust då är det bara att vänta ännu längre. Men de ringde efter några minuter och jag hade bestämt mig för att be om samma tandläkare som jag hade sist. Han som sa att det inte var något fel på mina tänder, tänk vad bra det vore om han sa det nu också :P. Då sa hon "Ja då blir det 13:45". Å jag bara ??? IDAAAG?? Sen började hon prata om vem jag brukar gå till på undersökning och då fick ju jag psykbryt och bara "JAG HAAAA(tar)... eller jag menar jag är inte så bra på det här med tandläkare.." Då sa hon jaha okej nej men då tar vi det här först eller nu tar vi det här idag, det är bra att du kommer!!!". Haha stackarn kvinna men jag klarade inte av att tänka längre än just boka en tid och så fick jag en tid IDAG.

 

Sen låg jag på sängen och mådde dåligt. Blodet pumpade runt och jag insåg ganska snart att vara hemma till 13:45 skulle bli en omöjlighet. Så jag åkte till Linda och gick ut och gick med Baltazar medans hon red Jusse. Det var svinhalt och blåsigt, alldeles perfekt för att sysselsätta mina tankar och känslor. Bara gå rakt fram. Sen gick det bra fram till när jag sitter vid hennes köksbord och ser klockan på micron som visar 13:12, 33 minuter kvar. Jag ångrar mig, shit vad jag ångrar mig. Jag maler på om allt och inget så Linda får ont i öronen och sen åker jag.

 

Kommer 2 minuter före och kan inte sitta ner så jag står rakt upp och ner i väntrummet. En kvinna ropar upp mitt namn och jag går mot rum nummer 7. De tittar på tanden och det går rätt så bra. Tårarna droppar såklart och kroppen är på helspänn men det funkar. De informerar om att de ska borra på tanden så att fyllningen fastnar. Då spricker det och tårarna sprutar och kroppen bultar och darrar. De frågar om jag vill ha bedövning men jag säger att jag troligtvis är mer rädd för nålen är för smärtan, den där ilande smärtan försvinner ju ändå inte med bedövning. De ber mig andas och andas och andas.. Det går ju fan inte att andas. De borrar och fixar och det gör inte så ont, troligtvis för att det inte är nå karies, för det är ju tydligen det som gör ont. Men jag är ju ändå smått hysterisk så de tar bort allt ur munnen och ber mig andas och slappna av hahaha.. De väntar i vad jag tycker är en evighet så jag säger "Det blir nog inte bättre än såhär, jag kommer inte vara lugnare!". Så de grejar klart och förklarar allt som om jag vore ett barn. Lampan gjorde svinont, allt detta ilande är fördjävligt. Men vet ni vad? Nu är det gjort! Och jag är så jävla jävla glad att jag fick den här tandläkaren och sköterskan? och att jag verkligen gjorde det!

Efter det åkte jag till Lillstallet och red ut med Linda i världens läckraste månljus. Jag kände mig typ odödlig och riktigt jäkla glad. Vid Annikas hus kom en stor lastbil farandes med blinkande lampor, strax efter bron kom en fyrhjuling farandes i mörkret och på hemvägen kom tåget precis när vi gick förbi tågövergången så jag hoppade av trots att Winston var helt coollugn och Lindastackarns ben darrade av skräck haha.. Men jag kände mig aldrig rädd idag. Detta har vart en dag med känslor!