Sjukt kul
Idag hade vi ett räserpass om vi frågar mig och W. Lina tyckte att vi tog det relativt lugnt med massa skritt, men jag glömmer skrittpauserna. Vi red Landavägen och jag har faktiskt lärt mig att inte hata den i vinterform. Nu sover ju förhoppningsvis björnarna och då känns den mer okej helt enkelt.
Vi tog galopp uppför backen och Dansa spurtade på så mycket att jag inte behövde bromsa W förrän vi kom upp på det platta partiet. Kändes ganska okontrollerat från mitt håll men det gick finemang. W var väldigt på och inte trött så vi skrittade tillbaka en bit nerför backen och vände sedan och tog galopp sista biten i backen och sen det platta partiet. Först tog W vänster men sen stannade Dansa och studsa lite så dom kom vi i trav och sen drog han iväg i höger igen och eftersom vi ska öva mer på den så lät jag honom få bestämma. Han var helt sprallig och ville inte stanna.
På hemvägen kom vi i trav i backen innan timmerhuset och vi låg en bit bakom så W passar på att dra iväg uppåt i två bakutsparkar, varav jag landar lite på halsen på den sista. Sen galopperade han i vänster som han nog aldrig har gjort förut, tur att jag återfann balansen fort. Herregud vad han tog i och det var riktigt svårt att få stopp på honom när vi väl kom till huset. Dansa blev då rädd för någonting på högersidan där vi kom farandes och då kom han av sig lite men trippade fortfarande fram som värsta dåren haha.. Jag blir helt galet spralligt lycklig efter en sån här händelse. Det är helt sjukt att jag inte flyger av och att jag väljer att inte hoppa av.
Jag var helt död i benen efter denna ridtur. Det är riktigt jopbbigt att rida och det är lika jobbigt när han är slö som när han är pigg, båda tar väldigt mycket kraft ur benen. Men shit så skoj det ääääär!!
Kommentarer
Trackback