HannaKJonsson

Livet snurrar på och idag har jag varit på två olika föreläsningar. En som "Storasyster" höll i Gävle om sexualla övergrepp och en som Sanna Lundell höll i Söderhamn om medberoende. Jag känner då att det är där jag hör mer hemma. Det är nog det jag vill jobba med. Men ändå, orkar jag det? Och hur vill jag jobba med det?

 

Att jobba med barn är verkligen härligt! De är så kloka och har så många sprudlande okontrollerande tankar och ideér! På det jobbet jag jobbar på nu har det varit riktigt krävande. Inte på grund av barnen utan på grund av andra orsaker. Jag har fått kriga ganska mycket och givit otroligt mycker av mig själv. Lina påminner mig om att det är så jag är, jag älskar utmaningar och att förbättra allt! Jag glömmer det lätt. Man skulle kunna ha hoppat in och bara varit och acceptera läget men jag kan inte vara en sån person. Sen som nu när mycket är ordnat och min känsla är lugn och jag känner mig nöjd så är det nästan så att jag funderar att sluta och hoppa på ett nytt jobb i januari istället för att vara kvar och bibehålla det som skapats. Är inte det helt sjukt? När jag får det många eftersträvar då vill jag vidare, till något nytt, spännande, utmanande och krävande. Det är det här som stoppar mig från att starta eget, jag är dålig på att ha tålamod.

 

Jag känner nog att jag måste lägga i några extra växlar och kämpa lite framöver. Jag vill ha en förändring i min jobbsituation som jag har haft typ hela livet. Jobblivet är otroligt viktigt. Just nu har jag fixat jobb(lite oklart vart våren blir då jag har två olika ställen att överväga) i 1 år framöver och det känns så dubbelt. Jag känner att det är bra med lön och variation men också lite panik över att ett helt år är planerat. Jag inte vad som är bäst av att lära mig hantera rastlösheten på ett tryggt och stabilt jobb eller skapa mig ett jobb så att jag verkligen kan få använda mig av det jag är bra på med att kämpa och utveckla. 

 

Om jag ska tänka vad jag vill så vill jag ha mer ledig tid, en gård så att jag kan vara nära hästarna och vara i stallet hur mycket som helst, ett givande och roligt jobb, en trygghet och ett lugn.

 

Den bästa kvällen denna vecka var då jag första hängde med Lina till Bronzac och att vi sen bara pysslade runt i Lillstallet i flera timmar i väntan på massören. Det är livet när det är som bäst!