HannaKJonsson

Red ensam igår morse innan vi skulle på träning med Dansa. Det gick sviinbra! Var längesen jag kände mig så nöjd på vägen hem mot stallet som igår. Tänkte då att jag skulle kolla på klockan för att se vart vi låg i tiden eftersom vi läre hem till då Lina skulle komma. Märker då att telefonen är borta. Den finns inte i någon ficka och jag vet att jag hade med den från stallet. Frågan är då vad gör jag? Skynda hem och åka iväg med bilen? åka vägen över Hårga med transporten mot träningen? Eller rida hela vägen en gång till? Jag hade ingen aning om vad klockan var men jag borde ha vart ute ett bra tag. Bestämde mig för att åtminstonde rida tillbaka till galoppsträckan upp mot timmerhuset eftersom vi skuttade runt lite där. Så W och jag satte fart, den högsta farten vi nånsin haft tror jag. Vi travade, galoppade och mitt enda mål var att ta oss framåt så fort som möjligt.

 

Winston var HELT med på noterna och tyckte nog att jag var totalt knäpp i huvudet som ville springa som en galning. Kom till timmerhuset, ingen telefon. Bestämde mig för att rida ner vid Blåvita också för att göra en snabb koll. Winston flög fram men orkade inte så långt i galopp så då tog vi trav och kämpade på. Jag svängde fram och tillbaka över vägen för att kolla i dikena och W hängde bara på och hade öronen spikrakt framåt. Alldeles efter där vi hade vänt hemåt första gången vi red dit låg telefonen mitt på vägen. Vi tvärstannade och jag kastade mig av. Winston flåsade och pustade och jag lika så. Upp igen och galopp hemåt! Tror att det tog 10-11 minuter hem, drygt 2 km och då skrittade vi i nerförsbackarna såklart. Vi var genomsvettiga men med den bästa känslan vi haft på en ridtur på länge. Som mina barbackaturer ut på E förr när jag vågade rida barbacka haha.. Det var bara KUL, inget tjabbel, ingan skyggningar, inga ivägdragningar, inga tvärnitar och så himla roligt! Vi såg nog ut som hej kom och hjälp oss men det gör inget för jag känner mig så himla glad i hjärtat!