HannaKJonsson

Jag gillar den mer och mer faktiskt. Känns lite tråkigt att det snart är vår och sommar och björnarna vaknar upp igen. I lördags red vi dit med Lina och Dansa. Vi höll igång rätt mycket fram till timmerhuset också, tog galopp redan innan högersvängen upp mot timmerhuset. Känns som att vi utökar farten lite nu och då.

 

Efter Landavägen mötte vi en bil typ det förata vi gör och Dansa fjantar sig och kastar sig runt och är så himla nära bilen med vänster bakben att jag nog tappade andan en sekund innan Winston fattar att det är någonting farligt som händer och även han kastar sig runt. De lugnade sig snabbt men mitt hjärta slog i hundraåttio. Lina hoppar upp och vi galoppade iväg uppför backen. Winston gick bra uppför hela backen men precis på slutknacken så segade han ner sig och jag lägger på skänkeln för att vi inte ska komma för långt efter och då kommer bakutsparken som ett brev på posten. Jag visste det sekunden innan då situationen är exakt så som då han kan bråka. Sen galoppade han på som om inget hänt och det vara ju härligt och bra efter som jag hade tappat stigbyglen snabbis. Han var väldigt pigg och känns otroligt taggad efter just Landavägen. Han får ju kämpa mycket där och jag med för att hålla styr på allt. När vi vände hemåt så gick vi först för att vi ens skulle kunna prova att galoppera men det gick sådär, han fjantade sig mot diket och tog korsgalopp och var helt upp å ner. Så Lina gick förbi och så travade vi. Tog galopp timmerhusetbacken och sen trav till fårhuset.

 

Just nu går det riktigt bra att rida. Jag orkar mer eftersom jag inte alls har lika ont i kroppen som tidigare. Det beror väl på att jag ridit mindre också. Men jag tror att det bara blev för mycket där ett tag med jobbet där bara jag kan lyfta av oss som jobbar där, väldigt hård och mycket ridning och sen yogaställningar som kräver en hel del av kroppen. Måste hitta en balans som fungerar helt enkelt.