HannaKJonsson

Alltså hur sjukt är det inte när man gör saker som man gjorde när man var liten och får tillbaka barnglädjen. Ni vet den där löjligt härliga känslan i kroppen? Denna vecka har vi åkt matta i en lång härlig backe(att åka ner för inte gå uppför, pust). Jag var den som tjoade och skrattade mest. Alla barn ville åka med mig och det älskar jag! Att min äkta glädje kunde smitta av sig är helt underbart och känslan av att susa fram med fnittrande barn är så härligt.

 

Och så idag fick jag ett infall att gå till skogen med några barn och pulsa i snön och så kastade vi oss i snön och gjorde snöänglar. Sen låg vi där och tittade på trädtopparna och månen som var stor och härlig.

 

Näe mer vardags ljusglimtar till folket! Jag övar på att se det fina i varje stund men ibland är det förbannat svårt. Känns som att jag är på rätt väg just denna vecka haha..