HannaKJonsson

Winston har vilat i dagarna 3. Dagen innan red jag barbacka i typ 1.5 timme och det tog nog död på mitt knä. Jag har aldrig haft så ont och jag har helt ärligt knappt kunnat jobba. Men med tejp och lite envishet så har även dessa dagar trillat förbi. Men så idag tänkte jag att jag åtminstone kunde ta en skritttur.

 

Sagt och gjort. Winston ville inte stå stilla vid stubben idag och jag vågade inte chansa ens en gnutta utifall han skulle rycka och greja. Men så dök Annika upp och sa åt honom på skarpen haha.. Så då stod han stilla och jag hoppade upp.

 

Vi skritttravade till åkern för Winston var verkligen på piggelinhumör. Men han var snäll och orädd så jag tar hellre lite pigghet än att han väjer för varenda snöklump. Väl på åkern fick han skritta runt som han ville i typ 15 minuter. Jag bara sa till honom att röra sig om han ville stanna. Han coolade ner sig till skritt men gick på bra och kändes verkligen glad!

 

Helt plötsligt får han ett tokryck precis när vi går förbi utgången och drar i galopp över halva åkern. Jag skrek "Wiiinston" haha.. Hade ju långa tyglar och jag tror att jag proade och han stannar och då tänker jag "faan hoppas han inte stannar för snabbt nu så jag åker i backen" men jag höll i mig i manen och satt kvar. Sen travde vi 3 varv åt varje håll och skrittade en stund innan Lina och Dansa kom och vi gick hem.

 

Nu har jag haft utbildning med Tjejjouren och så har jag ätit supergod fisk med gröna bönor.