Tack!
Shit nu är det stenhårt på maten, jag har nu officiellt börjat med "diet uppdate" på torsdagar igen. Hoppas ni kommer uppskatta det lika mycket som jag hatar det ibland.
Det är otroligt många som kikar in på min lilla fina blogg. Det är nog därför jag fortsätter. Jag är nog fast. Det sjuka är att ofta på fester, middagar eller släktträffar (det har ju varit sjukt mycket sånt i augusti) kommer det fram att människor läser min blogg. Detta är alltså människor jag inte känner men som ändå finns i min omgivning liksom. Hur underligt är inte det? Men det finns inte en endaste som sagt något elakt. Typ "hur fan kan du lägga ut bilder på dig själv utan kläder när du är så tjock?" eller "tror du att du är så intressant så att du har en blogg?". Människor kan dock fråga om saker som jag har sagt i bloggen, hur jag egentligen menade. Jag är inte smidig någonstarns när jag vill ha fram min ståndpunkt. Men jag tror att ni som läser har lärt er att jag egentligen är en ganska snäll människa som inte är arg eller irriterad så länge på saker och ting.
Mina vänner påpekar ibland när jag gått överstyr i någon fråga, det är skönt. Det är då(bara) ni får en förklaring i efterhand om att jag inte riktigt menade sååå. Men oftast känner jag att ni fan får tänka själva, det tycker jag att ni klarar bra.
Jag brukar sällan ta upp bloggen som samtalsämne själv och det är ganska svårt vill jag lova. För jag ursäktar mig ju ibland för att jag måste gå en sväng och blogga eller skicka ett MMS eller så. Sen så händer det så mycket i och med bloggen så den blir som en naturlig del i mitt liv. Min familj är van att jag fotar allt från mat till vägen vi åker på. Men med nya människor känns det lite underligt. Ännu mer underligt är det ju när de har läst bloggen. Ni som läser vet ju så mycket om mig och jag vet ja typ ingenting om er om ni inte skriver någon kommentar eller skickar mail vilket är otroligt skoj.
Jag blir blir otroligt glad av att ni berättar för mig i verkliga livet att ni läser min blogg men även lite blyg just på grund av att jag är väldigt rak i min blogg och delar med mig av det mesta.
Vart vill jag komma med det här? Jo under augusti har jag träffat minst tio stycken som läser min blogg(inte varje dag? men iaf ibland) och alla är så jävla positiva och peppar mig med massor av ny energi att fortsätta min viktresa är med er!
Snart kan jag titulera mig "mullig" va?
Det är otroligt många som kikar in på min lilla fina blogg. Det är nog därför jag fortsätter. Jag är nog fast. Det sjuka är att ofta på fester, middagar eller släktträffar (det har ju varit sjukt mycket sånt i augusti) kommer det fram att människor läser min blogg. Detta är alltså människor jag inte känner men som ändå finns i min omgivning liksom. Hur underligt är inte det? Men det finns inte en endaste som sagt något elakt. Typ "hur fan kan du lägga ut bilder på dig själv utan kläder när du är så tjock?" eller "tror du att du är så intressant så att du har en blogg?". Människor kan dock fråga om saker som jag har sagt i bloggen, hur jag egentligen menade. Jag är inte smidig någonstarns när jag vill ha fram min ståndpunkt. Men jag tror att ni som läser har lärt er att jag egentligen är en ganska snäll människa som inte är arg eller irriterad så länge på saker och ting.
Mina vänner påpekar ibland när jag gått överstyr i någon fråga, det är skönt. Det är då(bara) ni får en förklaring i efterhand om att jag inte riktigt menade sååå. Men oftast känner jag att ni fan får tänka själva, det tycker jag att ni klarar bra.
Jag brukar sällan ta upp bloggen som samtalsämne själv och det är ganska svårt vill jag lova. För jag ursäktar mig ju ibland för att jag måste gå en sväng och blogga eller skicka ett MMS eller så. Sen så händer det så mycket i och med bloggen så den blir som en naturlig del i mitt liv. Min familj är van att jag fotar allt från mat till vägen vi åker på. Men med nya människor känns det lite underligt. Ännu mer underligt är det ju när de har läst bloggen. Ni som läser vet ju så mycket om mig och jag vet ja typ ingenting om er om ni inte skriver någon kommentar eller skickar mail vilket är otroligt skoj.
Jag blir blir otroligt glad av att ni berättar för mig i verkliga livet att ni läser min blogg men även lite blyg just på grund av att jag är väldigt rak i min blogg och delar med mig av det mesta.
Vart vill jag komma med det här? Jo under augusti har jag träffat minst tio stycken som läser min blogg(inte varje dag? men iaf ibland) och alla är så jävla positiva och peppar mig med massor av ny energi att fortsätta min viktresa är med er!
Snart kan jag titulera mig "mullig" va?
Kommentarer
Postat av: Johanna
Är det jeans du har på dig?! Isf är det första gången på 14 år jag sett dig i jeans =)
Postat av: Helen Lind
Tack för dansen!! ;)
Postat av: emelie
varenda gång jag ser bilder på dig blir du bara smalare och smalare :)
Postat av: Marion
Vad härligt att folk vågar kommentera din blogg och det du skriver IRL!
JÖSSES vad du krymper människa! Min åsikt är att du kommit förbi stadiet mulligt, men jag kan för närvarande inte komma på vilket ord som passar bättre, så då får du kallas mullig! Sååå fin!!!
Kram!
Postat av: Annika Lind
Heja Hanna! :)
Postat av: Helena
Finaste Hanna! <3
Trackback