HannaKJonsson

Jag har kommit på den allra bästa träningen för mig. Stallet. Stallet ger gratis träning. Med det menar jag träning som man inte tänker på. Du hämtar hästar i hagar, mockar, sopar, packar hö, kör spån, lyfter sadlar och eftersom jag inte rider direkt så går jag massor. Nu har jag hittat en skitbra, jobbig väg som jag kan gå de gånger Lina rider Björnåkern. Jag måste gå fort som fan om jag ska hinna gå fram och tillbaka medans hon rider runt. Ca 30 minuter i speedad gång. Igår joggade jag till och med lite för att jag skulle hinna på 20 minuter, men det gick inte. 26 minuter tog det. Men det var ju snabbare än förra gången. 

 

 

Jag hatar att vara svettig, jag stoppar alltid mig själv innan jag blir äcklig. Men nu, nu har jag kommit fram till att kroppen ska formas med svett. Inget blod, inga tårar utan bara ett jävlaranamma. Lina är Toppenbra på att peppa mig. Hon är liksom "Äsh men kom igen nu", "Tänk att du ska kunna rida" och "Nej, NU går vi!!". Jag känner att det är nu eller aldrig. Jag kommer aldrig tycka att träning är roligt. Men allt runtomkring i stallet är ju roligt så då överlever man det jobbiga. Det ska dock tilläggas att jag även gått hurtpromenader utanför stallet. Men just denna Björnrunda gör mig taggad att gå fortare och fortare. Om ingen skulle vänta eller ha tidspress på mig så skulle jag ju lätt kunna gå de där 5 kilometrarna men saktare så att jag inte blev svettig och röd.