HannaKJonsson

Har vart lite dåligt med ridning i några dagar så jag bestämde mig att om hästarna är nära när jag åkte dit idag så skulle jag rida en tur själv. Jag mockade och donade och mös runt i stallet med Baltazar och plötsligt står Winston utanför dörren. Han var dock väldigt snöig och blöt så jag bestämde mig för att rida en tur barbacka. Jag har fått höra att han inte gillar snöväder så jag hade i bakhuvudet att han kanske skulle göra nått tok. Det tog säkert en kvart för mig att kravla mig upp. Mina nya täckbrallor är helskodda och jag vet inte om det var därför jag upplevde att det var så himlas svårt att rucka mig rätt eller om det var att han var blöt. Svårt var det oavsätt och han hade världens tålamod med en klump och hängde och slängde på honom. Till slut låg jag på magen och hoppa rätt med rumpan haha.. Herregud men när jag väl börjat så vill jag inte sluta och ge upp.

 

Winston var väldans pigg och travade några steg redan genom gårdsgrinden. Sen gick han snällt men ganska snabbt. Vi travade mot verkstaden och vände. Sen tillbaka igen i trav. På hemvägen i skritt fick han nått ryck precis när jag snora(ni vet man blir lite snorig när det är kallt så jag snorade till så det låter lite) flög han iväg som ett skott. Några galoppsprång och skrik senare hade jag fått fatt i han och han saktade av. Jäkla häst alltså. Så glad att jag satt kvar. Kunde ändå inte låta bli att skratta lite åt honom heller, det är som att han väntar på att något ska låta lite så att han får bralla till. Efter detta trippade han några steg och sen helt avslappnad igen. Nu när jag satt barbacka kände jag dock att han hade nå fuffens på G och det är ju bra. Fast jag tyckte att jag kände det 3 andra gånger också men då bara slappnade han av sen igen utan att busa något. 

Det var ett helt fantastiskt galet snöväder när vi var ute. Det yrde snö och grenar flög från träden. Känns som att han var otroligt cool för att vara ute i sånt kaos till väder. Innan jag åkte hem tog jag in alla hästarna och då flyger våran stora dörr in till ladan upp(hästarna går lösa från hagen genom ladan, förbi denna dörren och in i stallet). Tänk om alla hästar hade rymt i detta väder. En nyfiken treåring som vill kolla upp allt är svårt att ha pli på alla gånger men som tur var så hade hon redan kommit in i sin box. Noa och Winston gick snällt förbi och in i stallet och stod sedan där på rad och väntade på att jag skulle öppna boxdörrarna. Lukas, han kom 5 minuter senare som vanligt så han tog jag i pannluggen.