HannaKJonsson

Jag har vart så nervös inför det här. Winston och jag har aldrig varit ut på en långtur och sen att vara där bland massa hästar gör mig så nervös men det jag var mest nervös för var att rida förbi hästarna i hagen vid Kyrkan och sen tågövergången(eller alltså om det skulle komma ett tåg precis). Lyckligtvis lyckades Winston och jag få med oss Anna på marken på vägen till Kilafors. Winston gjorde allt som hon gjorde, sprang hon så travade han efter och stannade hon så stannade han. Han älskar människor på marken. Hästarna vid Kyrkan busade väldigt lite och det kom inget tåg så det gick toppenbra. Väl framme i Kilafors blev Winston lycklig när alla människor ville prata med honom och hästar som han kunde prata med.

 

Han var ganska duktig under tågets runda. Han gick snällt och stod sedan stilla väldigt bra nere på torget. Efter det började hästarna pigga på sig lite och vissa travade lite nu och då och Winston trippade lite på stället. Sen hade han fått nog och drog iväg förbi de som var framför oss, han sprang rakt ut i snön på en "gräsmatta" och förbi. Resten av rundan trippade han lite på stället och travade så fort han fick chansen. Han var helt pirrig i hela kroppen kändes det som. Väl tillbaka vid badhuset lugnade han ner sig och jag hoppade av och tog av mig lite kläder. Frågade Lina om hon ville rida hem honom men det ville hon inte(hon hade ju ansvar för Lukas och så så jag förstår det absolut) så då bestämde jag mig för att rida hem själv, kändes inte snällt att låta Anna gå igen. Sen så ville jag trava mer för jag hade ju klätt av mig.

 

Winston var inte nöjd med att gå hem helt själv(Viktor gick dock med mig över tågövergången och Lina hade koll från bilen). Han gnäggade hela vägen och var spänd och hoppade åt sidan flera gånger stackarn. Men det var så roligt(JAmen jag är också chockad!!!). Alltså jag har ju vetat innerst inne att jag gillar pigga och alerta hästar och en pigg Winston var som en dröm idag. Han lyssnade tillräckligt bra för att jag inte skulle känna mig galet orolig. Vi travade mest hela tiden och tog till och med någon galopp ooooh det var såå roligt!! Han var som en helt annan häst dock och jag hoppas att han blir sig själv igen till imorgon. Det allra bästa var att han kändes ju som en tickande bomb lite hela tiden och det gjorde mig lugnare än när han som han brukar gå och slumrar och sen helt plötsligt drar iväg utan förvarning. För nu kunde jag använda hans energi och få honom att vara alert.