HannaKJonsson

Har varit in här flera gånger och börjat skriva en mening men sen tar det bara slut. Känner mig lite som i ett vacum och tänker "Men varför skulle någon vilja läsa det här!". Känns tillgjort på något vis eftersom jag känner mig ganska tom på livet just nu så bloggen speglar som vanligt mitt liv väldigt bra. Det enda jag tycker är roligt är att vara i stallet och prata om hästarna. Eller ja allt som underhåller mig en stund uppskattar jag så tex att umgås med vänner och familj är toppen. Sen har en av mina vänner det väldigt jobbigt just nu så då funderar jag på det och vi umgås så mycket vi hinner.

 

Jag saknar "jag trivs så bra i livet" känslan. Allt känns oviktigt. Till och med julen och julklapparna som jag brukar älska att fixa ihop känns mer som en grej jag måste göra. Kanske beror detta lite på att jag har mindre pengar än jag brukar men även de jular jag har haft sjukt lite pengar har jag ändå tyckt att det vart skoj.

 

Känner att antingen ska jag stänga ner bloggen helt eller så måste jag få igång den på något vis igen för just nu är den väldigt off och tråkig. Hela jag är tråkig och gnällig och det är ju inte roligt att ha dokumenterat direkt. De enda inläggen jag känner för att skriva är passen med Winston. Alla andra känns bara som att jag upprepar mig och jag har faktiskt inte ett roligt, händelserikt och intressant liv nu. Jag känner att jag måste göra någon typ av förändring men jag vet inte vad. Mitt liv är ingenting att gnälla på egentligen, jag borde vara nöjd och glad det är det som stör mig nästan mest. Det finns människor med riktiga problem. Men det hjälper mig inte ett skvatt att tänka så för jag är lika otaggad i alla fall.

 

Jag tror att det har blitt såhär på grund av att jag inte har någon vettig och värdefull sysselsättning, att min kropp inte kan träna som jag vill och att jag saknar en egen familj. Sysselsättning ska jag ju försöka fixa senare i veckan och det tror jag att kommer att göra en stor skillnad. Knät är på bättringsvägen men så fort jag börjar träna igen så kommer det ju braka igen men huvudsaken nu är att jag kan ta hand om Winston och Baltazar. Familj kan man ju liksom inte bara hitta sådär men imorgon ska jag iväg på en intervju för att bli Stödboende.