HannaKJonsson

Fick sällskap av Marie i stallet idag. Vi kom dit precis när avbytaren släppte ut hästarna så Winston blev inte glad när han fick gå på en gång igen. Men vi fixade i ordning honom snabbt(eller ja avbytaren stod där och pratade massa också så det tog längre tid än vad jag ville) och gav oss iväg mot E. Människor stannar och berömmer fina Winston och jag blir så glad men ändå lite stressad av att stanna lite nu och då. När vi kom till tåget gick bommarna ner precis, det har jag varit livrädd för. Det gick riktigt bra, Winston spände till sig lite i några steg men återgick sedan till sin vanliga gång. Detta tills tåget kom, jag trodde helt ärligt att han skulle dra hem för han pustade, frustade och var i startgroparna med benen. Grejen är att vi har stött på tåg nu på ganska nära avstånd så jag tänkte att det inte alls skulle vara någon grej för Winston med tåget. Men tydligen var det ganska läskigt när det kom så pass nära, så nu vet vi det. Jag styrde in i skogen och efter en stund med tågljudet så gick vi ut på vägen och fortsatte framåt och då gick det bra men spänt.

 

Vi galopperade ganska mycket. Han var otroligt pigg både bortåt och hemåt. Gnäggade efter Marie och Baltazar när vi red ifrån dom och blev överlycklig när han hittade dom igen. Han bockade/sparkade bakut en gång i en galoppfattning. Jag flög fram till hans öron men vi fortsatte galoppera. Fattar inte varför han gör sådär. Det är inte en bra grej utan det är ju helt onödigt. Han var riktigt dryg på vägen hemåt sen då han bara ville springa iväg efter Marie som hade gått i förväg. Jag blir så vrång så då får han bara gå. Men han travar gärna sakta sakta och kan till och med galoppera på sakta sakta då. Så nu vet jag att han kan dte med ;). Jag känner mig otroligt mycket coolare nu när jag rider än vad jag har gjort innan. Jag tänker lite att jag får reda upp situationen när den kommer det går inte att alltid veta vad som händer. Jag tänker att om man gör saker så säkra det går så får man ta den där lilla risken att det kan hända något oväntat. Jag tror även att Winston känner av att vi är ett team och att jag faktiskt litar på honom mer nu trots att han är "bråkig" ibland. Han är en helt annan häst än den jag tog hem, man ser hans lycka och det gör mig så glad i hjärtat!

 

Marie gick inte ens in i stallet innan ridturen idag. Hon stod i dörren och sneglade och pratade men hon nuddade inte Winston och sprang ut när vi kom och skulle gå ut. Sen ville hon gå på avstånd och vara säker på att Winston inte skulle "hoppa på henne". På vägen hem ville hon rida. Hon hoppade upp vid Järnvägen och red hela vägen hem. Jag är imponerad för jag skulle aldrig ha frågat henne om hon ville rida en bit eftersom hon inte ens ville gå nära oss. Hon satt dock och stirrade rakt fram ett bra tag innan det gick att prata med henne men hon gjorde det och Winston var den snällaste han kan vara. Det är lite underligt det här för jag har inget problem alls med att sätta upp människor som inte brukar rida på Winston och de får skritta lite bredvid mig. Men jag vill inte att någon annan ridvan ska ut och rida på honom själv och utan mig. Eller ja Lina skulle kunna få göra det. Han får vara bara min ett tag till iaf sen kanske någon får låna honom en sväng vem vet :P. Jag är lite egoistisk va? Men jag har väl lite rätt att vara det för jag får jag bara rida 4 gånger per vecka haha..

 

 

AHHHHH blir galen. Tänkte lägga in en film här men det går tydligen inte.