Det är väl bara att sluta...

Såg en film på bio i onsdags FLIGHT! En film om en flygkrasch men även så mycket mer. Piloten var alkoholist och drogberoende och man får verkligen följa hans resa genom en alkoholists sätt att hantera saker. Det är så klockrent att det är skrämmande. Det är verkligen så det fungerar. Och det är fruktansvärt. Jag rekommenderar alla att se den!
 
 
Om det finns någonting jag är totalt kluven till så är det beroenden. Speciellt alkohol och droger eftersom det är dom jag kan relatera till sedan jag jobbade på behandlingshem. Jag har kunskapen, själva informationen, faktan om vad det beror på i kropp och själ. Men när mina nära och kära lever med detta i sina liv är det inte lika lätt att förhålla sig på ett vettigt sätt längre. Jag har sett historien om och om igen, Exakt likadan med så många som jag har träffat. Jag vet att det inte går att göra någonting förrän de beroende själva vill, det är faktiskt den mest tragiska sanningen jag känner till. Jag vill så gärna peppa mina vänner fulla med hopp och tro på att "det kommer gå bra" den här gången. Men jag kan inte. Jag känner mig som ett okänsligt pucko. För det enda jag kan tänka är "sluta håll om ryggen". Det är tyvärr det enda konkreta jag vet som verkligen har hjälpt personer att erkänna/insett sitt beroende och det är först då de kan ta emot hjälp. Sålänge du sjukanmäler, skjutsar, handlar, ljuger, ler, döljer, uppehåller fasaden för att ingen ska inse hur det står till eller för att du älskar denne person så kan den beroende fortsätta sitt beteende.
 
Man ska bry sig och att ställa krav är att bry sig. Att vara konsekvent är viktigt. Om du inte vill att pappa ska få träffa dina barn när han är påverkad så stå på dig och gör inga undantag för födelsedagar, jul, buspalatset för att han bara var lite full. Utsett inte dina barn för samma sak som du blitt utsatt för. Alla har inte en farfar. Om du bara vill träffa din mamma när hon är nykter så vänd i dörren om hon inte är det. Om du inte vill träffa någon i din familj om de inte varit nyktra i fem veckor så är det helt ok. Det är för att du vill dom väl inte för att du inte bryr dig. Jag vet att raderna låter kalla och att jag får det att låta enkelt, men detta är allt annat än enkelt.
 
Jag blir så himla ledsen och arg på människor som om och om igen trampar på mina vänner. Jag vill ruska om mina vänner och få dom att inse att det inte ska vara såhär. Jag vill ge dom styrka.
 
Mitt råd är ställ krav och var konsekvent. Jag fick samma kommentar av två olika personer då när jag sagt detta "men tänk om hon dör inatt då när jag inte svarar i telefonen" sa dom. Det är tufft. Det är fruktansvärt att gå och bära på den bördan. Tänk om min mamma dör för att jag inte svarar i telefonen av ren vrånghet. Den ena har idag  ën mamma som upplevde att hon hade förlorat allt när inte ens hennes dotter ville svara i telefonen när hon ringde så hon gick in i en dimma och var i så dåligt skick när hon kom till sjukhuset att hon nästan dog. Idag är hon nykter alkoholist, en närvarande mamma med en galet glad dotter och till och med mormor har hon blitt. Den andra slutade inte svara i telefonen så de lever fortfarande efter 5 år samma liv, med oro om nätterna och med utskällningar var och varannan dag. Med detta vill jag har sagt att vad du än väljer så är det en chansning. Om du fortsätter göra som du alltid gjort så får du troligtvis samma resultat. Frågan är också vad du vill ha för livskvalité på ditt liv. Frågan är också vad har din beroende för livskvalité på sitt liv.
 
Jag kan ärligt säga att personer som har ett beroende är de mest kreativa och påhittiga personer som finns. Det finns så himla mycket talang och liv som går till spillo på grund av denna sjukdom. Jag kan bli så arg ibland när jag tänker på det och jag har svårt att förstå att det är sjukdomen som gör att det blir såhär. Men det jag vill framhålla är att alla människor har ett val. Tyvärr är det bara den beroende som kan bestämma om den vill välja att bli nykter eller inte. Jag tror inte att det fungerar att påtvinga en person en behandling men man ska alltid försöka att ge den hjälp, visa möjligheterna och pusha för att den ska ta behandling.
 
... & det är inte bara att sluta..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Klicka här om du vill bli ihågkommen!

Emailadress

URL/Bloggadress:

Spell it out

Trackback
RSS 2.0