HannaKJonsson

Jag har jobbat väldigt mycket med mig själv de senaste åren. Är väldigt nöjd med resultatet i stort men känner att jag kanske håller tillbaka lite för mycket av mig själv och det ska jag nu sluta med. Jag har lärt mig nu att jag får skiten oavsätt hur jag beteer mig. Så jag kan ju lika gärna leva upp lite till skiten. Jag har blitt grym på att bita ihop och inte säga min åsikt om saker och ting och bara flyta med i situationer då jag hade varit en vulkan förut. Men nu känner jag att jag tänker stå upp lite mer för mina åsikter och tankar igen. Jag har ju i hela mitt liv levt efter att alla måste få ha sin åsikt, men det klarar inte alla av. När jag var yngre ville jag alltid få rätt och att alla skulle tycka som mig. Men jag känner inte alls så längre. Bara jag får säga vad jag tycker och tänker så är jag nöjd. Jag kommer inte att göra det alltid. Men lite mer än jag gjort det senaste året. Det värsta som kan hända är ju det som har hänt och det var inte så farligt.

 

Det jag känner är det värsta med att förändras och bli en lite mjukare människa är alla dessa känslor som flödar omkring och är ohanterliga lite titt som tätt. Jag har rivit ner min fina höga mur och bjuder in alla mycket närmare än någonsin tidigare och när någon väl sårar mig så tar det sjukt mycket hårdare än om den skulle ha stått på andra sidan muren. Men jag antar att det är den risken man får ta när man släpper människor mycket närmare. Jag upplever det dock både frustrerande och svårt.

 

Likaså när man ansträngt sig det absolut mesta man kan och anpassat sig för att passa in med olika personligheter och sen är de bara rent elaka tillbaka. Då känner jag bara att FAN, jag skulle ha betett mig som en jävel mot dom och inte försökt så mycket. Men det är mycket man inte vet förrän efteråt och då är det försent, då är jag ju redan sårad och att såra andra ger mig inget.

 

Det känns som att det bubblar lite i mig och att det finns saker som vill komma ut. Tur att man har hela livet på sig att lära och tur att jag har bloggen så jag får sätta mina spretiga tankar på prent.

Lite mer såhär ska jag leva nu då, jag har anpassat mig lite för mycket det senaste året.

Hur utvecklar och förändrar ni er själva? Eller är ni helt nöjda?