HannaKJonsson

Har sänkt sig över mitt sinne och kropp. Det är så himla jälva skönt. Jag får ju bara panik och känslorna åker karusell när det gäller djuren. Igår var min hovslagare i stallet och skulle sätta på Winston vinterpjucks. Han bedömde dock att det inte gick att få fast ena skon på grund av att ena hoven är väldigt trasig. Så Winston blev därmed barfota. Jag blev otroligt ledsen för detta innebar ju att han inte kommer att gå att rida under hela vintern. Därmed kan jag ju inte "prova" honom så som jag vill och jag vill inte heller köpa en häst som har så stora problem med hovarna. Detta tog all min energi igår, jag var så ledsen.

 

Men så idag kom Winstons gamla hovslagare och kollade på honom. Han sa att hovarna hade blitt finare?! Han satte på de gamla skorna fram, plastade massa runt och vi ska sätta på vinterpjucksen snart. Han hade helt andra åsikter och förklaringar till hur hovarna ser ut och är. 

 

Hela den här hästgrejen är så himla förvirrande. ALLA säger olika saker om allting hela tiden. Jag har alltid en grundtanke med allt med hästarna men jag är ganska grön så jag lyssnar gärna på de mer kunniga. Dock så har jag kommit fram till att det går fan inte. Jag blir helt söndersliten mellan alla åsikter. Och det blir ju så känslosamt för det är ju min bästa vän de pratar om liksom.

 

Tog ett bad när jag kom hem och nu ska jag ha myskväll i soffan och njuta av att bara ha det lite bra och njuta av att allting är bra! Det är lätt att man tar det förgivet.