Hästlivets upp och ner
Jag släppte Dansa idag när vi skulle ta in Winston. Lina har alltid hållt Dansa och hon har aldrig lyckas smita någon endaste gång. Hon stegrade mot mig tre gånger och då hade jag tappat(eller släppt ut) för mycket av grimskaftet för att kunna hålla henne kvar. Hon har aldrig tidigare gjort någonting "unghäst" aktigt mot mig. Aldrig bråkat eller tjafsat sådär i hagen. Noa hade kommit som sprungit förbi och även Lukas så hon blev väl taggad av dom och ville med hon också. Johanna som gick med Winston hade precis kommit fram till första grinden som jag turligt nog satt för så de kom undan. Dansa trampade av grimskaftet också så när jag fick tag på henne fick jag hålla i den lilla kedjestumpen som satt kvar i grimman. Då gick hon bredvid mig som om ingenting hade hänt och jag tog av grimman och släppte lös henne. Jag blev ganska uppskakad och livrädd för att någonting skulle hända Johanna. Men idag hade vi tur och nu tänker jag inte gå ut i hagen nå mer alls.
Jag var ganska otaggad till att rida efter allt som hänt men Johanna tyckte att det var stort slöseri att inte rida nu när vi fått in hästen haha.. Så jag gjorde iordning honom och han var så himla kelig och liksom kröp in med huvudet i min famn och stod så. Väl ute frågade jag Johanna om hon ville skritta honom varm, han är lugnare innan än efteråt och hon hoppade faktiskt upp. Vi skrittade runt lite och till Ladugården och genom skogen. Sen travade vi lite vid Årtalshuset och Johanna var skitduktig, hon kan ju rida lätt och allting så hädanefter blir det mer trav. Hon är dock som jag var i början(och fortfarande ibland) hon glömmer att styra när hon väl rider lätt. Vi bytte efter ca 25 minuter och Winston var så himla mjuk och perfekt uppvärmd, vilken skillnad motför att hoppa upp först jämt.
Jag travade några vändor och körde sedan fyra korta galoppsträckor. Han var så himla lyhörd idag och lyssnade mycket fortare än någonsin tidigare. Det var hundar(även i Årtalshuset), epatraktor, traktorer, någon slip och ett jävla väsen överallt idag. Men Winston bryr sig bara om hastiga oväntade ljud.
Så dagen har bjudit på typ det värsta jag personligen varit med om med våra hästar och ett av de bättre ridpassen jag och Winston haft.
Kommentarer
Postat av: MalinKalin
Oj! Vilken tur att det ordnade sig ändå :)
Sv: Ja fast helt vilse var vi inte men vi visste ju inte exakt vart vi var heller :P Skönt att Winston troligen hittar hem i alla fall :)
Trackback