HannaKJonsson

Vi har ju hittat en ny väg, en helt perfekt väg med bara skog runtomkring. Tanken idag var att rida runt renarna men mitt i backen som går förbi deras hage stod en traktor på och grejade med massa ved och Dansa blir lite spänd av renarna så då blir Winston lite struttig så vi vände och red mot Landa.

 

Dansa och Lina tog täten(fram till Blåvita huset) idag och Winston var så himla duktig. Dansa tjurade(saktade av och ville inte gå fram för skänkeln) några gånger så vi fick vara på allerten med avsaktningar och hänga på när de travade iväg. Winston lyssnade på mig idag, han började inte trava bara för att Dansa gjorde det utan väntade tills jag sa till honom, det har ALDRIG hänt. Han drog heller inte iväg som han har gjort tidigare och frustat och blitt stark utan han höll sig väldigt enkelt bakom. Han blev en häst med mycket framåtbjudning men som ändå var ganska lydig, lovely!

 

Vi galopperade ganska mycket och Winston tyckte att det var riktigt jobbigt men han tjurade inte som häromdagen utan tog galoppen och blev sedan trött i slutet av backarna liksom vilket jag tycker är helt acceptabelt att han blir segare då. Han är inte van att galoppera så mycket i backar för när vi rider själv så galopperar vi på raksträckor och travar i backar för att han ska få det lättare. Men när vi rider med Dansa så kör vi galopp i backar för säkerhetens skull vilket jag tycker känns skönt! Det är så himla roligt att galoppera och i en av galoppfattningarna idag provade jag höger och HAN TOG DEN, nu var det bara en kort sträcka och han få ju kämpa så himla mycket mer men han tog den!! Blev så lycklig så jag skrek rakt ut, vilket jag såklart inte borde göra bland hästar men det gick bra! Imorgon ska vi troligtvis rida med Lina och Dansa i paddocken och då ska vi öva på högergalopp!

 

Vi mötte ett par i skogen som letade efter Pilgrimsleden och Winston älskar ju att få stå stilla och lyssna medans vi människor pratar, men Dansa hon var så himla duktig som bara stod och väntade i minst 5 minuter(hon har ju lite mer myror i brallan än Winston).

Slutsats - Winston är ju jobbigare att rida med sällskap oavsätt om man går först eller sist men hur mycket roligare är det inte att få ha sällskap?! Jag är väldigt hård på honom nu, han ska lyssna på en gång och jag hoppas det kommer att få honom att bli lydig och lättare att rida även med sällskap. Jag får verkligen tänka på min sits och vara väldigt tydlig, har nog blitt lite slarvig igen när han lyssnat så bra. Det allra bästa som jag har märkt dessa två sista ridturer är att han inte drar iväg med mig, det beror nog på att han FÅR galoppera igen men även på att han har en annan häst att förhålla sig till.