HannaKJonsson

Var väldigt glad och laddad inför ridturen och sen blev den inte så som jag tänkt. Först gick vi längs åkerkanten bort till Hårga vilket jag verkligen ogillar. Anledningen är att Lina upplever att det är tryggare med Dansa utifall det kommer stora lastbilar på vägen. Jag ogillar ju Winston på åkrar i stort och det osar panik i min kropp på grund av att det kan finnas ormar precis vart som helst. Vi kom fram och jag hoppade upp och försökte skaka av mig alla dåliga känslor från åkern. Winston gick rätt bra, tjurade och segade sig lite mer än vanligt.

 

Så svängde vi av mot Hårgaberget och skulle galoppera. Det känns lite jobbigt att galoppera nu när vi knappt gjort det eftersom han inte tar högergalopp. Men när vi rider med Dansa så kommer såklart hennes behov först och då blir det ju så att Winston läre galoppera. Vet inte hur jag ska lösa detta riktigt för det kommer ju bli svårt att få honom lika stark i höger nu när vi börjar galoppera i vänster igen. Hursom gick galoppen inte så bra, han kändes väldigt påverkad av Dansa och seg som kola. Jag fick kämpa väldigt mycket för att få honom att hålla galoppen som han ändå höll nästan hela vägen, två avbrott. Det var ingen rolig galopp, vi stretade bara mot varandra liksom, ingen wihoo känsla. 

 

Väl uppe på kullen kom Dansa förbi oss lite och buttade sitt huvud mot mig och över Winston så jag dunkade till henne. Det var inte mitt smartaste drag då hon är en unghäst men jag fick lite panik(som tur var så gick allt bra). Winston kändes spänd och som om han skulle sprängas lite nu och då, drog in rumpan och kändes allmänt oglad. Det var ett tag sedan vi red ut med någon nu och jag har blitt bortskämd med en glad, sprallig och lättare riden häst. Jag fick kämpa för att få fram honom varannan meter igår och det är jobbigt och tråkigt. Jag blev otroligt besviken och det kändes som att vi var tillbaka på ruta 1 igen. Hela ridturen var en kamp och jag fick ingenting gratis. Jag skötte mig himla dåligt och blev frustrerad och kände mig riktigt dålig när inget i vår vanliga kommunikation fungerade. Winston ville inte och jag gav honom det utrymmet att få styra mina känslor. Jag ska inte rida på känslor!! Fan det som gått så bra i flera veckor nu bara POFF försvann liksom. 

 

Lina tyckte att vi var långt från ruta 1. Jag och Winston gjorde allt vi skulle ur deras synvinkel och det var INTE en självklarhet för några veckor sedan. Hon sa även andra saker som var vettiga och bra men som jag bara kastade bort i hjärnan igår men som idag hittat hem och gör så att jag ändå känner att vi kan jobba på detta. 

 

Idag känner jag att vi måste öva på detta för jag tycker att det är himla roligt att ha Lina och Dansa med så Winston får lära sig. Jag ska alltid ha helskodda ridbyxor så jag får bättre fäste. Jag måste lära mig att få bort all den dåliga energin jag får av åkern innan jag hoppar upp. Jag måste komma ihåg att rida precis som vanligt trots att han inte lyssnar lika bra, jag ändrar sits och blir nog otydligare när han inte lyssnar lika bra vilket gör att han lyssnar ännu sämre.

 

Det bästa med gårdagens ridtur var svängen in mot höger..