Depp i hästlivet
Winston är halt igen, i tisdags var han inte halt men igår var han alltså halt igen. Han är inte lika halt nu men det syns på böjt spår. Jag blir så ledsen i hjärtat. Idag kommer massören och tillknäckaren och jag hoppas att han kan fixa till honom. Annars blir det veterinär och det vill jag inte. Såklart att jag måste man man behöver inte villa allt man måste här i livet. Hovslagaren kommer också idag och det är ju en pärs bara det..
Just nu hänger det här lite över mig hela tiden och har gjort i en veckas tid nu. Tankarna spretar och jag vill så himlans gärna att han ska må bra.
Jag måste berätta något annat hemskt som har hänt också. I tisdags efter ridturen så skulle jag ta ut Winston i hagen och efter kom Johanna med Noa. Så vid dörren ut från ladugården så kommer dörren farande med en jäkla fart rakt i Winstons huvud så han blir klämd mellan dörrarna och kastar sig därför bakåt. Han rev upp båda sidor av sitt ansikte, mest vänster. Huden blev liksom avskrapad och grimman gick sönder. Tur att han var så cool som bara stod och väntade innanför dörren så att han inte kastade sig bak mot Johanna som är rädd. Vi gick ut och det började droppa blod så jag tog in honom igen och tvättade rent och smörjde på salva. Jag blev så arg på mig själv att jag inte hade koll på dörren för den brukar svaja i blåsten men jag hade inte upplevt att det blåste ens. Stackas Winston!
Här deppar vi när vi upptäcker att vi inte får ut och rida nått..
Kommentarer
Trackback