11 misslyckanden

Men en ganska okej känsla ändå. Planen idag var att få Winston i högergalopp. Det gick inte. 11 galoppfattningar och alla resulterade i vänster galopp. Jag red hemma vid stallet för jag hade lite dåligt med tid så då valde jag att inte skritta bort till E.
 
11:e fattningen freakade Winston och sparkade bakut tre gånger på rad. Jag satt som ett smäck!! LYCKA! Kände mig inte ett uns rädd för att flyga av eller ostadig. Så himla skönt för jag brukar flyga fram på halsen och få lite ont i magen men tvinga mig själv att ta en till galopp. Idag valde jag att ta en till fattning i vänster och gasa på lite då skötte han sig. Sen testade jag en till gång bara för att och han tog vänster då igen och höll den tills jag bröt av.
 
Lite allmänt om Winston idag:
* var lite dragig i munnen 
* tjafsade ingenting vid vägskäl
* lyssnade bra på skänklarna(förutom högergalopp då men han tar ändå galopp framåt)
* var inte bångstyrig vid Årtalshuset utan gick precis där jag ville
och så var han ju precis lika fin som vanligt!
 
Efter min ridning åkte vi på P-träning med Dansa och det gick så himla bra. Hon är så fin och det känns som att hon och Lina hittar en lättare kommunikationen mer och mer. Det är så himla mycket pill med ridning alltså. Väldigt spännande och imponerande att se framsteg!
 
Sen väntade en tur till Bronzac. Direkt vi kom dit så var nya hästen "Burr" ute och det var lite struligt så jag följde med dom ut på en tur. Jag gick bredvid och Matilda red och Olivia red Silver långt bakom oss. Burr gick snällt bredvid mig men det känns att han är lite nervig. Kul med en till häst i stallet! När vi kom tillbaka var Lina klar med alla stallsysslor så då gick jag samma runda med henne och Bronzac. Dock stannade jag på kullen för att spara på knät och då är det något djur som kommer och går efter oss. Det var längesen jag var så rädd. Jag lyfte upp Baltazar och sprang. Lina tyckte att jag var fjantig men hon fattar verkligen inte hur läskigt det var. Det värsta av allt var att vi måste gå tillbaka samma väg. Lina sjöng och jag andades. Jag var så rädd att jag fick ont i ryggraden ni vet. Fya vad dumt att gå dit i mörkret.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Klicka här om du vill bli ihågkommen!

Emailadress

URL/Bloggadress:

Spell it out

Trackback
RSS 2.0