HannaKJonsson

Jag gick och ojade mig i huvudet några dagar efter ridturen till hästarna. Jag fick liksom ingen bra känsla. Men så red vi en sväng hemmavid igår, vid ladugården och genom skogen några gånger och sen skolbacken. Då fick jag tillbaka den bra känslan. Det är skönt. Då känner jag att jag kan slappna av igen och låta Winston få kolla hit och dit på långa tyglar. Jag känner att även om han hittar på något så sitter jag mycket säkrare än då jag spänt väntar på att han ska hitta på något tok.

 

Jag vet att jag har en snäll häst nu. Det är nästan att jag säger det utan tvekan när folk frågar nu. Egentligen handlar ju ingenting om hästen utan bara om hur jag tänker och min känsla. För man kan berätta en helt sann sak för mig men om jag inte har den känslan så spelar det ingen roll. Jag övar mycket på att vara lugn och tänka att allting går bra vilket det nästan alltid gör. Eller ja i andras ögon går det ju alltid bra efter som jag suttit kvar och att Winston inte stuckit iväg. Så jag övar på att känna det. Sen tror jag inte att det skulle vara hela världen att ramla av heller. Jag vet egentiligen inte vad det är jag är rädd för, eller jo, att tappa kontrollen. Jag är ett kontrollfreak och det fungerar inte med en häst. Jag vill kunna kontrollera allt från snö på taken, människor runtomkring, fordon, buskar, hundar och hästen såklart. Men det funkar ju inte så. Jag har blitt bra mycket bättre på att inte bry mig om alla "faror" jag ser.

 

När vi red igår så blåste det som tusan och det gjorde det den gången Winston bråkade lite med mig i Hårga. Men nu har det gått bra en blåsig gång och jag ska försöka ta med mig det. Han brydde sig inte ett dugg om någonting igår. Han har stenkoll på vart Dansa är och ibland försöker han gena i sidled för att smita mot henne men annars lyssnade han jättebra. Och Dansa hur cool är inte hon, vi rider alldeles vid Storvägen när vi ska upp i skogen och där dundrade stora långtradare båda gångerna vi kom där. Jag ser liksom stenarna och träden som jag kan flyga in i och så tänker jag på Lina och Dansa som borde vara ett mycket mer lättskrämt par, Lina är alldeles cool. Jag fattar det inte, jag vill också, men jag övar åtminstånde. Det är tur att Winston är så lugn i sig själv i alla fall för skulle jag ha haft en väldigt lättpåverkad häst så skulle det nog inte ha gått bra haha..