HannaKJonsson

Jag kom till stallet idag och började med att mocka. Hästarna syntes inte alls, de var längst bort i hagen. När jag gick iväg med första skottkärran gick jag ut och ropade två tre gånger på Winston med ingen förhoppning att han skulle komma. När jag kommer tillbaka med den tomma skottkärran ser jag något som jag tycker rör sig utanför dörren, tror ni inte att han har kommit!! Söta fina hästen står där och tittar oförstående på mig som att han stått där jättelänge. Tog såklart in honom och gjorde honom redo för våran skritt tur.

 

Gick bort till ladan och var så sjukt nervös och Winston var vrång och drygade sig när jag skulle hoppa upp. Han vände sig och joxade runt, tur att inte Lina var med. Tillslut tog jag sats och hoppade upp i farten och backade honom sen 5 steg sen stod vi där och tjurade ihop. Han svajade lite när vi svängde mot Hårga men kom fort på rätt köl och skrittade på bra. Vid Kallekula backen hade jag blitt lugn och Winston kände såklart det och traskade glatt på. Vi skrittade till det Vitblåa huset före renarna. Vände och skrittade hemåt i lite fortare takt men inte alls lika stor skillnad som "förr i tiden". Svängde upp mot Hårga berget för att gå lite backar. Det gillade inte Winston så han gick en bit i diket. Det märktes att han blev lite taggad där, vi har endast galopperat upp där tidigare. Men han gick snällt och var nyfiken på allt. Väl uppe på kullen efter parkeringen fick jag för mig att utmana ödet när jag hade chansen att vara själv. Lina är ju besatt av stigar och inom en snar framtid kommer hon att dra med oss ut bland träden. Så idag provade jag själv. Jag hoppade av och gick efter vad jag tyckte såg ut som en stig(men den tog slut efter 2 meter) och sen gick vi rakt inne i skogen mot stigen som går upp vid parkeringen. Winston följde snällt efter och lyfte fint på fötterna. Nästan framme vid stigen hittade jag en stubbe och svingade mig upp i sadeln igen. Sen red vi ner längst stigen mot parkeringen. Winston ville ha huvudet jättelångt ner och jag tänkte att drar han så drar han så han fick välja väg och gå precis hur han ville. Han gick på långa tyglar nästan hela tiden idag och vi travade några steg mellan galoppbacken och Kallekula. Ovanför Kallekula ville Winston gå in på en väg och jag lät honom, han tittade frågande på mig och undrade nog om det var vägen hem. Han är så himla söt och klok! Jag berättade vilken väg som var hemåt med rösten så då vände han och gick ditåt.

 

Himla skön ridtur med nada stress utan bara ren njutning och lugn(förutom de första 2-3 minutrarna då). Vi övade lite på böjningar och att han ska flytta sig mot vikten vilket han gör klockrent nu. Allt på långa tyglar, kortade dom något då det kom bilar.