HannaKJonsson

Åhh vilken känsla jag hade på ridturen idag. Winston kändes så himla pepp och glad. Trots regnet och det dåliga underlaget så skötte vi oss finfint. Vi skrittade ovanligt mycket. När vi svängde upp mot Hårga fick Dansa och Lina gå först och så travade vi några meter innan en galopp upp mot berget. Winston blir yber taggad och så himla bångstyrig. Han kändes som en ångvält där han frustande och pustande galopperade fram. Två gånger gjorde han några skutt(troligtvis sparkade han bakut) så jag fick säga till honom. Han lyssnar inte vidare bra på mig men jag lyckades med det jag bestämt mig för att göra, hålla avstånd till Dansa och få honom att gå bra så mycket jag kan. Vi kämpar och tillsammans kommer vi nog att lyckas galoppera på ett normalt vis om några veckor. Just nu drar han ner huvudet och drar på, drar upp huvudet och vrider det åt vänster och ökar eller om jag tar i honom tillräckligt så hoppar han lite mer uppåt. Jag blir inte längre lika rädd som tidigare. Jag behåller lugnet och det är ganska svårt när man känner all kraft under sig som bara kan explodera eller öka på lite för fort så vi skuttar in i Dansas rumpa. Men det är galet vilket härligt driv han har i sina fossingar! Vilken kraft alltså!! Jag får slita som ett djur för att hålla honom men det är ändå en så himla häftig känsla att få sitta på en så kraftfull häst.

 

Jag känner lite lika i traven men senast gick det riktigt bra. Jag måste bara hålla mig otroligt lugn och fippla med fingrarna och få honom att tänka på något annat än Dansa. Sen måste ju sitsen och hela resten av kroppen berätta för honom att han ska coola ner sig också, tror att mycket av mitt problem sitter där. Jag har för dålig kroppskontroll och då blir det ju lite ostadigare och otydligare. Dock så tycker jag att våra framsteg är riktigt bra med tanke på att jag ens sitter på en häst som galopperar och som dessutom krumbuktar sig.

 

Efter galoppen skrittade vi upp en bra bit på berget så att de fick klättra. Winston tyckte det var jobbigt men var jätte duktig som skrittade och började inte trava som han väldigt ofta gjorde i alla backar i början då jag hade honom. Hemåt travade vi lite men skrittade sedan nästan hela vägen hem eftersom det var isgata.

 

Jag är trots trotset idag grymt nöjd med Winston och mig. Ibland har man bara en sån ridtur då mycket känns bra även om det kan bli mycket mycket bättre. Nu blev ju mycket av detta inlägg om den enda galoppen då vi tjafsade litegrann, resten av ridturen var ren njutning!

 

Lina ger mig verktyg hela tiden som jag övar på att använda. Jag har tex lätt att bli fartblind. Jag tycker vi skrittar på bra många gånger trats att vi inte gör det. Idag ökade jag traven till alldeles för fort trots att jag tyckte det kändes lagom. Tycker att farten känns väldigt olika beroende på väg och omgivning. Ännu en sak att öva på!