HannaKJonsson

Jag fick ett sms av Lina idag att allting var fixat i stallet, tanken slog mig att inte åka dit men jag behövde lite hästtid så jag åkte dit ändå. Winston kom och mötte mig direkt. De andra hästarna såg jag inte skymten av. Winston fick komma in, bli borstad och gosad med. Jag var ut och ropade på de andra hästarna några gånger men de syntes inte alls, gick till och med ut i stora delen av hagen och ropade och stojade. 30 minuter senare hade de inte kommit så jag provade att ringa Lina för jag tänkte om de hade släppt hästarna i någon annan hage eller nått. Hon svarade inte så jag gjorde klar Winston för en ridtur barbacka och red iväg.

 

Jag fick en fixidé för någon dag sedan och när jag väl fått en idé så måste jag kolla upp det förr eller senare. Just denna gång blev det ganska fort. Idag fick bli dagen då jag utforskade Skolbacken på vintern. Grejen är den att vi har pratat lite löst om att rida till andra sidan vägen(typ nästa vinter) och jag har då klurat på hur fan jag ska ta mig dit på vintern. Så har jag sett att det nu går ett skoterspår där vi brukar gå på sommaren.

 

Jag glömde ta med spöt idag och Winston började med att backa vid stigen vid trekanten. Jag lutade mig överdrivet bakåt och skänklade på. Han backade men höll sig på vägen(vilket jag uppskattar). Tjurade och vägrade gå längre än till där stigen svänger in. Tre gånger backade han sen gick han på som vanligt. Vid Årtalshuset började han tjoxa och sakta ner och åma sig så då trök jag på honom i trav ut till vägen. Jag var mycket mindre nervös än jag trodde och han gick såklart utan några protester rakt över vägen och in på skoterspåret. Han var himla duktig. Jag hatar ju skoterspår sedan jag och Visa trampade utanför och åkte ner i snön. Men jag andades och vi gick mot den vänstra backen. Då hoppade jag av och gick bredvid honom vid huset och sen ner den raka backen. När vi kom till vägen hoppade jag upp igen och så gick vi till verkstaden en sväng. När vi är där kommer ett fordon som jag uppfattade var sopbilen och det är det enda fordon Winston verkligen varit rädd för så jag blev dörädd, måste ut och träffa sopbilen lite innan vi möter den med Lina och Dansa i släptåg. Det blev precis som i början när jag red att hjärnan frös och jag spände hela kroppen och hoppade av. Winston fattade ju ingenting för den där bilen var ju borta i korsningen, när den väl kom så visade det sig vara en traktor. Vi gick hem och möttes av två brunnosar utanför stallet. Skönt!

 

Jag känner att det var en wunderful ridtur för att jag gjorde massa saker jag tycker är döläskiga och Winston gav mig lugn hela tiden :)!