Hårgatur

Det blev en riktigt bra ridtur till slut idag med! Skritten går segt men traven gick väldigt bra idag, fartig och pigg. När vi svängde upp mot Hårga berget tog vi galopp och Winston var så seg. Han kändes så himla svår, det kändes jättejobbigt för honom, att han inte orkade gå på utan saktade ner men höll ändå galoppen. Jag tänkte att det var någonting fel på honom. Han har aldrig känts såhär. Men kanske hade han bestämt sig för att han inte ville åt det hållet vi gick?! För när vi kom upp på kullen så började han tjafsa om att ens skritta framåt. Jag vet inte, men det var inte en bra känsla.
 
Vi fortsatte vägen och han tog galopperna men det var ingen fart i honom idag. Sen vände vi och Lina och Dansa gick först. Då blev det fartigt, han blir så himla på. Dels för att det är hemvägen och plus att dom är före. Men när jag lyckas få honom att gå bra så går han så himla fint. Resten av tiden är det en dragkamp och mest "Meeen Winstooon!" från min sida. Skritta går finemang! Nere på den större vägen bytte vi och vi red först igen och travade en bra bit och uppför Winstons racebacke. Det gick jättebra då var han mjuk och fin och lyssnade riktigt bra.
 
Jag skulle vilja vända på det och rida hemåt först och bortåt sen haha.. Han blir alltid piggare på slutet oavsätt vilket håll vi rider. Det är i början det är klurigt. Kände mig matt i kroppen idag och det kanske påverkade mer än vad jag känner. Har även lite ont i ryggen och i ena vaden. Det tar på hela kroppen att rida så jag längtar till februari då jag ska ha en mer vilad kropp. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Klicka här om du vill bli ihågkommen!

Emailadress

URL/Bloggadress:

Spell it out

Trackback
RSS 2.0