Vår sväng

Min plan idag var att rida runt Trekanten, det är en åkerplätt och vägen runt är väl sisådär 100 meter?! Ja men det var iaf mitt och Winstons mål idag. Eller ja vi hade ju kunna fått gått flera varv om han inte lyssnat bra från början. För målet var att gå ett helt varv utan att stanna(om inte jag bad honom) eller backa. Kom dock på när jag skulle svänga hemåt på stigen att det var där han tjafsade mest den där dagen. Så jag bestämde mig för att rida till Årtalshuset och vända(typ 50-100 meter).
 
Jag var stel som en pinne, sjukt nervös och det var kolsvart men hade bestämt mig för att ha tålamod och behålla lugnet hela tiden(även om vi skulle stå vid ett vägskäl i 40 minuter). Jag tycker att det är det som funkar bäst för mig på honom.
 
Han gick utan nå problem precis där jag ville. Han krånglade lite när jag skulle hoppa upp och flyttade sig framåt eller pekade ut rumpan och så vilket det är nolltolerans på framöver. Men han gick igenom grinden utan att tveka och enda anledningen till att han gick sakta idag var att jag höll in honom för att jag var rädd att han skulle flyga i luften och springa hem(vilket han aldrig har gjort så jag borde inte ens tänka så). Provade skänklarna och det fungerade idag. Han lyssnade mest hela tiden tyckte jag, inte alltid tyckte Lina och det ska han göra. Så framöver har vi även nolltolerans på ignorans mot skänkeln. Han reagerar inte alltid och det ska han alltså göra. Jag vill ju ha en känslig häst så det är bara att tänka på det hela tiden och lära mig göra rätt så att han blir bra. Travade några steg och kände av honom lite och han kändes som innan backdagen. Alltså helt stabil och underbar. Jag känner mig dock fortfarande som att det är någon av de första gångerna jag rider. Vi får jobba ett tag på att återfinna förtroendet för varandra nu. 
Känslan jag fick den där dagen var att det var något knas. Kanske var det för att en sko satt lite lös, kanske för att han vant sig vid att ofta ha sällskap, kanske för att han hade en dålig dag eller så var det bara för att testa mig. Det är ju det som är det kluriga med hästar jag skulle så gärna vilja kunna prata med dom. Men det går ju inte så jag får lära mig att läsa av honom. Vissa dagar kanske vi ska sadla av och gå till skogen, umgås och käka gräs.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Klicka här om du vill bli ihågkommen!

Emailadress

URL/Bloggadress:

Spell it out

Trackback
RSS 2.0