HannaKJonsson

Vi har haft det lite knaggligt igen jag och Winston. Han har inte gått fram upplever jag det som. I onsdags cyklade Lina med oss och hon upplevde att ha gick fram bra. Nu var han bättre den dagen men ändå stannig om jag inte är på honom hela tiden. Men jag tror helt ärligt att det är att han inte vill gå hemifrån nu, han vill inte lämna hagen och kompisarna. Det plus att han märker att jag blir tveksam och frustrerad så då utnyttjar han det. Jag hörde att det fanns någon som sa att hästar inte bråkar med oss människor utan om de jäklas så beror det på något. Det tror jag inte på.

 

Vi red till E och traven går galant. Galoppen gick bättre än på ett tag. Jag har börjat göra skitdåliga fattningar och hela jag rider liksom sämre då jag får ligga på honom mer. Jag kan inte hantera allting på samma gång, där är nog problemet.

 

Lina påminde mig om att jag inte är tillräckligt kvick, tex om han inte börjar trava så ska jag kräva det inte vänta 20 meter. Det är så svårt, jag vet ju att han kan vara snabb men min hjärna inbillar mig ibland att han behöver kanske lite tid?! Jaa herregud. Sen sa hon att jag har slutat prata och tjoa till honom. Jag pratar otroligt mycket med Winston mest hela tiden. Lina är van men om jag har med mig någon annan till stallet så frågar dom alltid VA`? någon gång under tiden vi är där. Tjoandet är han ju när han är duktig i galoppen och jag vill att han ska kämpa ännu lite till. Grejen är den att vi har liksom inte kommit dit den senaste tiden. Vi har typ inte fått galopp alls och om vi har fått det så har han vart så tittig så jag har inte villat bralla på honom nått mer. Men i onsdags var han nästan helt som vanligt och då märks det verkligen hur mycket mitt prat gör. När vi rider själva säger jag alltid gångarten och då tar han den men jag har inte tänkt på det. Lina märkte det på en gång, hon sa att jag borde säga galopp för det lyssnade han på nyss. Och då gick det himlans mycket bättre. Och så glad han blir när man tjoar lite! Underbara häst!

 

Winston passade på att bli rädd för en traktor också¨. Vi kom på samma väg som vi rider i filmen och lite innan traktorn drar han rakt genom diket och upp på åkern. Diket kändes mer än vad det ser ut på filmen haha.. Lina trodde att jag skulle flyga av för jag hamnade lite snett på vänstersidan men jag lyckades hålla mig kvar. Väl uppe på åkern stannade han och stod helt stilla och väntade på nästa instruktion vilket var att gå tillbaka och ta galoppen ni ser på filmen. Fjantpelle är han verkligen ibland.