HannaKJonsson

Idag har jag fått utmana mig själv i ridningen och jag klarade det. Egentligen skulle vi iväg på träning med Dansa men det var inställd på grund av annan aktivitet i ridhuset. Lina frågade om jag och Winston ville med ut på en tur och självklart ville vi det. Jag hade i smyg hoppats på klättring bara för att göra det enkelt för mig men det blev E. Lina frågade mig innan när vi var ute med hundarna om jag var sur eller nått och det berodde nog på att jag var riktigt nervös. Trött var jag också men så nervös för att rida som jag var idag var det längesen jag var faktiskt.

 

Jag bestämde mig för att hoppa av och gå förbi hag och kyrkhästarna när vi var hemma. Men när vi väl kom dit red jag förbi haghästarna och hoppade sedan av och gick förbi kyrkhästarna. Anledningen är att jag är inte alls avslappnad och jag tror det förvärrar situationen på alla sätt, Winston blir mer uppmärksam och jag mindre följsam. Hästarna var dock coollugna idag såklart. Jag hoppade upp från samma grushög som sist och det gick hyfsat bra att komma upp.

 

Sen kom nästa pärs, Tåget. Jag pratade nog nonstop och sen höll jag nog andan en stund men jag ville verkligen rida förbi där idag(inte gå). Jag tänkte "hur fan är jag funtad, sist jag red här dog jag typ och nu rider jag här igen, jag får skylla mig själv om jag flyger av och bryter armar och ben". Det gick hur bra som helst, Winston tittade lite på övergången och gick lite segare men det berodde nog mer på mig idag. Efter det var jag mycket lugnare i kroppen och sviinglad i sinnet. Sen red vi som vanligt, en helt vanlig ridtur i alla gångarter. Winston var lite seg, vilket jag upplever att han är när Dansa är bakom. I en galopp uppför sista backen tvärnitar han för att han "ser" något i diket, JAG SITTER KVAR. Det är en sån grej jag gått och varit nervös för att ska hända och nu har det hänt och det gick bra. Sista sträckan red Lina först i galopp och Winston blir så himla taggad men idag kunde vi hålla avståndet riktigt bra. Våran galopp är ju varken fin, bra eller samlad MEN vi klarade av den. Jag älskar att rida bakom nu! (Jo sörreni jag ändrar mig mest hela tiden! men idag kändes handen ok och det gör att jag känner mig mer kontrollerad även om vi inte är det). Hem travade vi mest förutom en galopp då Lina bad mig att vara lite tyst för Dansa var taggad, Winston lyssnade nästan bättre på det, men då var vi påväg hem också, jag vet inte hur det funkar bortåt då han är segare. Men det är bra att ta med oss!

Vi hoppade av vid tåget och gick hem. En riktigt bra ridtur trots att jag gärna skulle vilja få fram Winston lite mer. Att han verkligen ska gå på lite mer som när vi ligger bakom. Hela han lyfts upp på ett annat sätt då. Vi får la öva och öva.