HannaKJonsson

Snodde Linas rubrik men mitt inlägg har en helt annan innebörd. Igår red jag ut på E precis som planerat men ridturen blev allt annat än som jag hade planerat. För det första så gick vi med Dansa och Noa till paddocken där de skulle träna och vi skulle fortsätta. Winston blev lite sur för att vi delade på oss och som grädde på moset var hästarna i hagarna galna så W snodde runt mig flera gånger. Han håller sig dock ganska lugn och blir inte stark men han vill inte gärna gå eller stå still utan det ska trippas och fjantas. Han är i det läget en ganska stor häst att hålla reda på. Jag har en tid nu känt att han är en bra storlek och inte alls så stor som jag upplevde honom i början. Men igår kom storkänslan tillbaka. Jag gick iaf med honom bort till tåget där jag satt upp och han drog iväg i trav, jag lyckades få till balansen och saktade av. Vi skrittade en bra bit bort mot skogen och han ville inte gå framåt. Han var upprymd och pustade och frustade och var allmänt dryg. Så jag bestämde mig för att få honom att tänka på något annat. Vi travade till nya järnvägen och då hade han coolat ner sig helt och var jätte jättefin och sökte sig till och med neråt. Tror att det har att göra med att jag höll honom lite kortare än vanligt för att han hade känts så flamsig.

 

Så vände vi och Winston gick i skritt sen drar han iväg i värsta galoppen(vänster såklart). Jäklar vilket krut han har nu när han vill alltså. Jag blev helt paff men satt kvar och fick stopp på honom efter en stund. Han galopperade liksom på stället och viftade på svansen och var riktigt sur. Han höll på såhär och så fort jag släppte honom lite så drog han. Vid sista lång svängen kände jag att jag läre lösa detta innan Lina drar till Göteborg (idag) så jag bestämde mig för att vi måste kunna trava bra en bit. Så vi gjorde det och han tog galopp tre gånger men sista raksträckan höll vi jämn trav hela tiden så då var jag nöjd och hoppade av.

 

Det är en sån himla kraft i honom att jag blir lite rädd. Men då påminner jag mig om att han är en snäll häst som troligtvis inte orkar dra iväg så långt och sålänge jag är redo så har jag ju balansen och då går det bra. I julas skulle jag aldrig ens hoppat upp på honom så som han var igår. Det som är skönt är att han ändå hittar lugnet fort i vanliga fall. Nu tror jag att det blev såhär på grund av att vi delade på oss när vi börjat ridturen ihop. För hästarna i hagen brukar han ha lugnat sig från innan vi kommer till tåget i vanliga fall.

 

Känner mig otroligt nöjd med att jag höll mig lugn och ändå provade att trava trots hans hetsiga humör. Sen är jag otroligt nöjd över att Winston valde att inte skutta eller sparka bakut trots att han var riktigt arg och sprallig. Så jag ser detta som en bra ridtur trots att känslan under ridturen mest var "Håll i dig nu"!