HannaKJonsson

Winston och jag kom över ett hinder två gånger idag. Men hoppade gjorde han bara med Lina. Jag vågade inte ha farten som krävdes för att han skulle ta ett skutt. Men fatta vad vi har huinnit med sedan han kom. Jag är imponerad över att han är så duktig som han är. Jag är stolt över hur modig jag ändå har blitt. Det är lätt att tänka att "En vanlig person skulle ha hoppat efter två månader", jag är dock inte en vanlig person utan jag är jag och jag är rädd för allt. Hindret idag räknas nog knappt som ett hinder kanske en linjal högt bara. Jag tycker bommen på marken är tufft haha..

 

 

Jag var dönervös och stel som en pinne. Är inte det lite typiskt då man borde ha den bästa sitsen och vara mest avslappnad och bra då freakar man ur. Vi skulle nog ha hoppat om han hade haft vänstergalopp och inte höger. Jag känner mig dock nöjd med att han inte sparkade backut, bockade och att jag satt kvar.