HannaKJonsson

Dagens ridtur alltså vi var verkligen taggade båda två. Winston var full av energi och tjurighet och jag var full av glädje och lite mer tjurighet. Egentligen ville jag rida bort till Hårga och klara av att galoppera uppför Kulabacken eftersom han varit så tjaffsig där. Men det gick så sjukt mycket lastbilar så jag ångrade mig. Jag började därför med att rida runt hemma för jag ville bara kolla av vad han var på för humör. Vi ägnade en stund åt att gå förbi en matta som en granne hade lagt efter vägen. Vet inte hur många gånger vi gick förbi den. Winston kastade sig runt och åmade sig som en fjant. Jag är så himla stolt att jag behöll mitt coollugna humör och bara gick fram och tillbaka tills han självmant gick fram och nosade på den hemska mattan. Sen brydde han sig inte mer.

 

Så travade vi lite och han var så himla himla fin!! Det blir ju lätt så när han är energirik för jag orkar inte riktigt få till det där fina när han är seg. Så det var helt underbart att sitta där och bara kunna vicka lite med fingrarna och han flyttade sig för skänkeln och var den perfekta hästen!!

 

Så kom jag på att jag måste rida Kulabacken för min hjärna har fastnat på att vi inte kan göra det. Så ut på Segerstavägen bland lastbilar och vattenpölar. Winston bryr sig inte ett smack om dessa stora dundrande bilar. Men jag tycker att det är obehagligt. Han reagerar dock när det skvätter vatten och hur fan är man funtad när man åker 2 meter från en häst rakt ner i en vattenpöl så det sprutar upp vatten på oss?! Winston hoppade bara lite åt sidan men ändå, Tänk om det hade varit någon annan häst!! Jag tycker att han skötte sig yppeligt! Dock kom hästarna galopperande i hagen precis när vi svängde mot Hårga och då tog Winston några rejäla skutt framåt och sen blev han lite på tårna faktiskt, drog in rumpan och struttade runt. Jag tänkte att det var bra inför backen haha..

 

Kula backen. Vi kom i trav första gången och han tvärnitade innan vi ens hade kommit till backen, jag smackade på honom med munnen och han for fram i en jäkla fart. Sen tvärnitade han igen och bråkade mot skänkeln. Han backade och snurrade och hoppade ibland framåt. Jag gav honom ganska mycket tyglar för att inte bromsa honom. Jag tänkte framåt på något sätt är bättre än inget. Så efter många tvärnitar, backningar och framåt hopp kom vi halvvägs upp i backen. Jag la då på spöt för att han ska förstå att han ska fram oavsätt vad han tycker. Då börjar han hoppa på alla ben samtidigt, DET har han aldrig gjort förut. Jag pratar med honom och till slut lugnar han ner sig och börjar prusta och frusta och går framåt. Sen travar vi upp och jag stannar honom efter en bit och vänder runt in mot huset. Väl nere tänker jag att nu måste det ju funka. Så vi travar och tar galopp men precis då kommer det en bil så vi avbryter, vänder tillbaka och börjar om. Han galopperar uppför hela backen men bryter sedan av och börjar skutta i sidled två steg innan han tar galopp igen och jag bryter av och vi går återigen ner. Sista gången går han klockrent! Glad, pigg och otjafsig. Vi drog till och med på lite efter backen och Jisses amalia vad skönt det kändes att ha kommit ur denna skitgrej för denna gång.