HannaKJonsson

på den här hästen alltså haha.. Imorse åkte jag till stallet innan hästarna släpptes ut så att jag kunde rida innan Winston blev blöt(om det nu skulle regna). Verkligen en toppen plan förutom att när jag kommer till stallet så är det så tät dimma att jag knappt ser nån meter framför mig. Min tanke var att rida till Hårga och kanske badplatsen men jag kan inte rida efter vägen i det där vädret. Så jag ändrade om och bestämde mig för E trots att de är där och bygger vid nya järnvägen. Jag kommer till Annikas hus och hon berättar att det inte åkt några lastbilar igår och idag så då blev jag lite mer pepp på att det skulle gå fint. Det är lite trångt att möta de där stora lastbilarna på grusvägen som vi rider på.

 

Så vi rider vidare och möter massa människor som vanligt som vill berömma fina Winston! Alltså tänk så fina människor ändå är som stannar, tar sig tid och berättar hur fin och maffig och härlig Winston är! Jag är lite impad faktiskt, fortfarande. Så vi kommer till bygget och det är helt dött. Wopidoo, Winston tycker dock att det är underligt att gå förbi och på de nya vägen som de gjort. Men sen så rider vi iväg och vänder nästan längst ut. Vi fick ingen vänster galopp och jag vet inte varför. Winston var så jämn och fin men blev seg väldigt fort i galoppen. Han har ju vilat mycket nu också så jag körde inte så hårt med honom. Vi skrittade mest travade lite och galopperade lite.

 

Så kommer vi tillbaka till bygget. Då står det en grävskopa mitt på vägen och jobbar. Winston är HELT oberörd och går på framåt utan att ens tveka(Det här är alltså hästen som skyggar för småfåglar). Grejen är den att det är ca 1 meter mellan grävskopan och en bil med flak och jag vågar inte gå emellan där. Men han i grävskopan ser inte oss. Han plockar upp grus, plattar till, kör bakåt, kör framåt, snurrar och väsnas så in åt helvete. Winston rör inte ett öra men han börjar bli svår att få att stå stilla, han korvar sig liksom framåt. Så nu står vi nån meter ifrån denna grävmaskin och plötsligt får föraren syn på oss. Han knäpper av maskinen på ett ögonblick. Så börjar vi gå och Winston blir överlycklig och tar något travsteg tills han inser att det är något i ett stort rör så då börjar han frusta och pusta och vägrar gå framåt. Jag får stå där i pinsamheten och han i grävmaskinen fick säga till gubben i röret att komma upp och vinka till oss haha.. Det är så himla sjukt att Winston inte bryr sig ett dugg om denna grävskopa som gnisslar och väsnas men att det är en gubbe i ett rör var super läskigt :P