HannaKJonsson

Igår red jag, Winston, Lina och Dansa upp en bit på Hårgaberget. Jag tycker att det är läskigt och jag ser björnar överallt eller jag inbillar mig om att det kommer vara en björn bakom nästa sväng och så ser jag i huvudet hur hästarna blir galna och skenar. Härlig känsla va? Nä men det gick bra ändå, vi red fort. Winston är inte igång i galoppen så när Lina sa att hon ville rida och galoppera upp på berget så sa jag att jag och Winston aldrig kommer att kunna galoppera först hela den vägen. Det är rätt mycket uppför och det är för jobbigt för mig att få honom att göra det så som han är just nu. Så då gick Lina och Dansa först och efter det var Winston den eviga jagaren. Han kämpar så in åt helvete i backarna och det går som allra bäst när Dansa gasar på lite för då blir det ju inte lika jobbigt för klumpen.

 

Det regnade också och vi sa på vägen hem att det är sjukt att vi kan sitta och vara överlyckliga för att vi får vara ute och rida blöta i regnet. Men jag blir verkligen sådär extra glad när vi springer lite fortare än vanligt och när han blir sådär taggad. Även om det är svårt att rida honom bra då så är det sjukt skoj!