HannaKJonsson

Det finns en positiv sida av att han var halt. Nu under igångsättningen så är det ju bara skrittrundor vi gör. Lite lite trav men mest skritt och att bara lulla runt. Just runtlullningen har kommit bort ur våra "vanliga" veckor. Så som jag red i början och bara tog det lugnt, kollade på allt runtomkring oss och bara njöt. Jag njuter i vanliga fall också men då på grund av en cool galopp eller en bra trav eller bara en härlig känsla.

 

Den skritttur vi hade idag var så himla himla mysig. Dels så var Winston pigg som aldrig förr och det underlättar för då slipper jag vara så tjatig på honom. Sen så red vi runt och tittade ut på åkrar och stannade och bara stod stilla i några sekunder och andades in härligheten. Jag kan inte förklara det men det jag kände idag insåg jag idag att jag saknar. Jag har inte känt att jag saknat det innan då vi gjort alla andra roliga sakerna.

 

Jag älskar ju våra ridturer de veckorna här innan nu också då vi rejsat på och konditionstränat och tempoväxlat och allt det. Det är på olika sätt och jag kände idag att det är viktigt att jag inte förlorar den här charmen som jag kände idag. Bara lyckan av att jag har en häst och att vi kan vara ute och poa på tillsammans utan några som helst krav på någonting.