HannaKJonsson

Jag pratade med Annika imorse innan ridturen och hon tipsade om en ridväg på andra sidan vägen. Man måste rida efter järnvägen en bra bit men annars är den helt perfekt! Det är på grusvägar där man kan galoppera hur man vill och genom en supermysig skog. Man kände verkligen hur kul Winston tyckte att det var. Trots att vägen var helt ny för Winston så blev han aldrig tittig eller frustig. Han var helt ljuvlig! Lyssnade på bra och skrittade på hur bra som helst och ville aldrig vända. Han fick dock ett ryck då vi hade skrittat en stund och så kom vi mellan några hus. Jag satt och höll tyglarna med ena handen och så helt plötsligt hoppar han till och sparkar bakut och sen helt cool igen. Det var himla synd att jag höll i tyglarna med min dåliga hand för nu gör den djävulsk ont. Sen hade han lite svårt att stå stilla även då vi pratade med människor idag, en gång trippade han iväg snett i trav vilket är helt sjukt då han brukar vara svårt att få iväg från folk.

 

Vi var ute i två timmar och red 9.5 km. Jag red dock åt fel håll två gånger så 1-2 km kan vi dra bort till nästa gång haha.. Sen stannade vi och pratade med folk som vanligt. Vi stannade även en stund hos Linas mamma och Anders en sväng så tiden rinner iväg. Kan tänka mig att man kan rida den här rundan på 1 timme utan felridningarna.

 

Det sjukaste är att Winston inte ens var lite svettig efter denna ridtur. Fortfarande pigg och glad och alltså inte svettig.