HannaKJonsson

Jag har fått den känslan lite mer och mer nu när jag hållt mig kvar så länge. Nu den senaste veckan har jag inte vart nära att ramla av men chanserna har ökat markant. Winston är som ett yrväder som mer än gärna vill springa och flänga runt när han vill. När han inte vill så blir det tvärnit. Att rida just nu är inte jättekul. Det är med ganska stor risk skulle jag säga. För mig som nybörjare är det svårt och lite läskigt. Men det är också sjukt härligt när allting går som det ska och man känner all styrka i Winstons kropp. Så det finns såklart massa fördelar. Men det viktiga är att vi ändå i slutet av dagen är sams och tycker om varandra.

 

Jag har insett att jag för tillfället inte fått Winston trött sedan innan vilan. Han är pigg och allert och är mer än villig att ta en galopp sista grusvägen hem. När jag fick hem honom vara han trött efter en ridtur bort till Kyrkan och tillbaka, ca 2 km. Men med denna ökade ork så kommer tittighet och fjanterier. Jag tror han känner att han har massa energi och inte riktigt vet vad han ska göra med den. Jag är ju inte heller tillräckligt duktig för att rida honom i form vilket skulle nog vara superbt dessa gånger.

 

Igår skulle vi ta en kortare ridtur till Nya tåget men det blev istället en dubbelt så lång ridtur i tid för att vi hela tiden fick vända fram och tillbaka för att Winston skuttade åt alla håll. Jag ville att han skulle galoppera från Raskens vägen till fågelladan och det var stört omöjligt. Han hoppade i ett hopp över hela vägen och ner i diket och tvärstannade. Femte gången galopperade han fram utan att jolla sig. Sen var han riktigt duktig resten av tiden. Tog aldrig höger galopp men det var la likabra eftersom de kankse skulle blitt kors och då skulle vi fått kämpa med det.

Idag hoppade han ut med benen åt alla håll strax utanför Gården för att han såg en skopa. När det sedan flyger upp en skata ur skopan så hoppar vi igen. Sen var han på helspänn. Vi red ut mot Holmen och gick över diken och runt på en åker med tuvor. Det var läskigheter överalt tyckte Winston som gärna ville springa och gömma sig bakom Baltazar. Baltazar fattade inte alls varför Winston var så brydd över fåglarna när det fanns så mycket att nosa på!