HannaKJonsson

Jag vill rida mera!! Jag vill rida en till runda när jag väl kommit igång. Jag älskar att rida! Men det har man kanske redan förstått om man hänger härinne. Det är synd att vi inte har någon annan häst i stallet som jag kan rida. Om Noa hade vart en storhäst skulle jag nog passat på att rida någon gång mer i veckan de veckor jag har tid.

Vi red till Hårga idag med Lina och Dansa. Först skulle vi klättra men det var för isigt och halt. Winston var inte riktigt på hugget idag. Han segade sig för skänkeln och lyssnade inte så vi fick inte riktigt något flyt i början. Så skulle vi trava och sen ta galopp upp mot berget och då börjar han tjaffsa och stanna och svänga snabbt åt sidan som han gör ibland. Jag hade ett par andra tyglar idag och dom har jag inte lika bra fäste på så jag vågar inte släppa ena handen och använda pisken på rumpan då när han stannar(vilket är det enda som brukar funka). Vi kämpade oss upp men det var ingen fin eller bra ridning. Om jag hade tänkt mig för så borde jag insett att detta var ett perfekt tillfälle för honom att göra detta då han inte ens lyssnade bra på mig innan. Och han brukar "bråka" lite upp mot berget. Efter våran dust i backen så var han med på noterna resten av ridturen.

 

Vi red lite bortanför renarna och vände. Dansa ville inte gå förbi renarna (eller hundarna) så vi stod i backen en bra stund och Winston blev först rädd för Dansa när hon blåste ut luft ur näsborrarna men blev fort lugn och stod sedan snällt och väntade på att Dansa skulle gå fram. Hem gick hon förbi mycket bättre!

 

Vi tog galopp neranför Blåvitahuset backen och Winston var riktigt taggad, vi låg bakom och han ville helst bestämma fart och gångart själv. När han lugnat sig nått steg i trav tog vi galopp och sen galopperade han utan problem till vägen mot Landavägen(ca 500 meter med mest uppförsbacke). Det var så enkelt, han ökade om jag smackade lite, han saktade av om jag proade lite och jag förstår först nu hur människor kan galoppera långa sträckor. Jag kunde prata hela tiden och vi bara gled fram. Den som hoppar upp och rider Winston nu kommer aldrig att kunna förstå hur han var för 1.5 år sedan. Det är himla roligt att vi gör den här resan ihop!