En kanonridtur i snöyran
Johan och Alice kom till stallet och passade barnen medans Lina och jag red en sväng till E. Winston var lovely idag! Blir så lycklig i hjärtat när han är såhär. Verkligen bjuder fram och inte på ett noshörnings vis utan bara som en vanlig rolig häst. Vi red efter bortåt och det gick bättre, mycket bättre skulle jag till och med säga. Jag kunde släppa och ge efter på tyglarna i galoppen och det är en så skön känsla då jag de senaste ridturerna knappt orkat hålla honom. Lina och Dansa travade över bron och sen tog vi galopp igen. Det är så roligt när jag känner att jag orkar hålla igång en bit. Det blir ju mer sammanhängande och Winston hinner ju inte heller vila sig pigg igen så allting blir mer harmoniskt.
Hemåt red vi först och även om han var segare i galoppen så tog han den ändå och kämpade på hyfsat. Var så skönt att vi ridit efter bortåt för nu visste jag att han inte hade ont eller nått utan bara tjaffsade då han vred sig i sidled och ville sakta av. Jag tror att vi kanske saktade av till trav någon gång eller vi saktade ner farten rejält några gånger i alla fall på grund av de här grejerna han gör. Men nu sa jag till honom på en gång och då fortsätter han ju som om ingenting. Ibland känns det som att han bara vill testa om jag vet vad jag vill.
Sammanfattningsvis en härlig ridtur i yrande snö och blåst som pinade våra kinder och ögon på vägen hemåt. Inga rädda hästar trots det lite uppiggande vädret.
Kommentarer
Trackback