HannaKJonsson

Vi red ända ut på E med Lina och Dansa. Vi red bakom hela tiden och det behöver vi verkligen öva på. W var som en noshörning i galoppen, ner med mulen i backen och bara framframfram. Jag var trött i benen och typ i hela kroppen. Jag orkar inte rida så som jag vill och det är otroligt psykisktnedbrytande. Jag hatar att jag inte orkar. Winston har ju fått mer kondition och mer muskler så det är såklart han blir starkare och när jag inte kan rida riktigt som jag vill så blir det inte bra. En gång kom Lina och Dansa ganska långt före oss och försvann bakom en kurva. Jag såg framför mig hur Winston stack och jag dog typ. Det var längesen jag var så rädd. Han blir liksom lite galen och om jag hade varit pigg i kroppen så hade jag nog klarat av det bättre. Men när jag känner mig slut och ostark så skrämmer detta livet ur mig. Jag vände honom hursom bakofram och skrek LIIINA. Hon kom snällt tillbaka och sen red vi vidare.

 

Det här är mitt problem som jag måste lösa. Antingen kan jag inte göra mig såå trött utan sluta innan eller så måste jag bli väldigt mycket starkare. Winston är inte problemet utan det är faktiskt jag som måste träna upp mig.