Hårga long time no see

Idag traskade jag och W iväg på egen hand till Hårga. Jag kommer inte ihåg sist vi red dit. Innan all snö kom var det åtminstonde. Det var sådär lagomt kallt, solen sken värmande, inga störningsfordon och livet var bara sådär underbart som det kan vara på en hästrygg. Men då ska han såklart börja tjalla och inte vilja gå fram. Jag förstår att han blir van att gå med andra hästar och jag förstår att det är jobbigt att lämna alla hemma och jag antar att han helt enkelt inte vill gå ensam. Men det här är inte okej. Jag får ont i hjärtat och det gör ju allting så mycket värre för då utnyttjar han det till max. Jag börjar tro att han är halt och överväger säkert 5 gånger att vända och gå hem. Börjar han trava så travar han liksom hackigt och segt som kola. Skrittar han så går han i snigeltakt och åmar sig fram över vägen och gärna ner i diket. Men nej jag bestämde mig för att ändå prova rida en vända till Timmerhuset.
 
Så när jag väl hade bestämt mig slutade jag tveka och känna av varje uns av ojämnhet. Winston är alltid lite ojämn, speciellt i början och då han är på det här sättet. Han kändes bara då mycket bättre. Vi travade från Bergvägen fram till korsningen och då ville han mer än gärna dra iväg i galopp uppför backen men det fick han inte utan istället skrittade vi och han fjantade vidare. Vi vände om och jag fick som lite en ny häst. Pigg allert och inga problem att trava smidigt. Galopp ville han dock inte ta alls utan började istället slängtrava och slänga med benen. Tog vänster en gång men tog slut fort och då fick han bara beröm för att han hade lyssnat och försökt. Höger tog han också men han galopperade långt och låg i kroppen. Så det var inte riktigt nå fart i honom idag men alla har vi mindre bra dagar. Ridturen var inte alls dålig även om texten kanske låter så. Känslan var så mysig och skön! Det var också helt underbart att få rida en sväng och se någonting annat än E som vi numera rider till mest varje dag. All snö på träden och solen som sken gjorde att man nästan ville nypa sig i armen för att se om allt var sant.
 
Min slutsats är att han nog har någon spänning, träningsvärk eller konstighet i kroppen och att vi får försöka rida bort den i någon dag och om det inte funkar får vi ta in massören.
 
 

Kommentarer
Postat av: Lina

Förra lördagen red vi i Hårga, på Landavägen :)

2015-01-27 @ 21:39:23
URL: http://olinao.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Klicka här om du vill bli ihågkommen!

Emailadress

URL/Bloggadress:

Spell it out

Trackback
RSS 2.0