HannaKJonsson

Jag var lite nervös för att rida ut alldeles själv på helt nya vägar idag. Sen så är mamma så himla nojjig att hon stressar upp mig men så fort jag kom bort till Winston blev jag lugn. Han var lite tittigare än igår men skötte sig jättebra! Donade runt i stallet och gav honom lite hö på stallgången medans jag borstade och gjorde honom klar. Så hoppade jag upp och red iväg. Kände mig som världens modigaste människa. Om ni hade sett Winston lunka fram hade ingen tyckte att jag VAR världens modigaste men det kändes så.

 

Vi red upp i skogen på andra sidan vägen och red mot Höle. Winston är en jäkla häst alltså, jag blir så himla lycklig att han är hos mig!! Vi skrittade mest men tog några trav och galoppsträckor. Han var pigg och framåt och väldigt otittig. Det var lite läskigt att rida sådär helt ensam omgiven av skog och inga människor eller hus. Vi mötte en fyrhjuling som Winston blev livrädd för och skuttade iväg men annars såg vi ingen, ingen bil, människa, djur eller nått. Heelt sjukt! Många olika underlag och Winston verkade verkligen trivas!!

 

På hemvägen gick vi förbi mamma och pappas hus och sa hej! Det här är som en barndomsdröm som blir sann!! Känner mig lycklig från topp till tå!