Winston
Den här hästen är det nått av det bästa som hänt mig. Han kan göra mig helt galen men mest varje dag gör han mig lite lyckligare. Jag älskar att åka till stallet. Det är det bästa stället jag vet i min vardag. Läget är inte optimalt men känslan, hästarna och människorna är helt perfekt!
Senaste veckan efter avramlingen har vi mest ridit själva. Han sköter sig ju bättre då underligt nog. Vi har ridit runt Kyrkbybacksskogen, till badet och ut på E. Jag älskar Kyrkbybacksskogen trots att det är en skog. Det är en härlig bredare stig och nära till hus och större grusvägar. Winston är alltid nyfiken och lite framåt där så jag tror att han också gillar den. Sist red jag i hacket och då är han ju ännu piggare. Han började titta på något i skogen och gnägga och sen struttade vi framåt hemåt. Det är helt sjukt att han kan takta och småtrava sidledes, man tror inte det när man ser honom stå seg och sova så fort vi möter någon eller hemma på gården. Badet red jag till idag, på hacket. Han var knackig i benen och jag tror faktiskt att MSMen märks av så jag har beställt hem ny nu och tänker att jag får lura i honom det även i sommar på något vis. Om det blir så stor skillnad som det känns som nu så är det klart värt det. De höll på att riva ett tak idag och Winston hade fjantat sig och gått kors och tvärs över vägen men när han ser dom så stannar han och tittar. Han är bra nog speciell den här herren. Vi skrittade hela tiden idag, helt underbart var det!
Kommentarer
Trackback