HannaKJonsson

Jag måste ha ett mål för att lyckas med saker. Nästan ett ouppnåligt mål för att blir peppad men inte för svårt för då kan jag ge upp på en gång. Känns som att jag behöver balansträning. Med jobbet nu har jag en riktigt bra balans, jag är på jobbet 100% på jobbet och sen släpper jag jobbet på ledig tid. Ibland ältar jag i stallet för att komma fram till hur jag tycker men oftast lämnar jag det. Jag tänker inte jobba över och engagera mig mer än den tid jag har på jobbet. Jag har alltid som mål att göra ett riktigt bra jobb och gör det när jag är på jobbet.

 

Jag saknar träningspassen. Har provat att gått några promenader nu men knät funkar inte, vilken surprice va?! Mitt nya fokus är att börja boxas igen och idag poppade det upp att Lina också är sugen på det, hur skoj!?! Jag skulle ju vilja gå pass 2-3 gånger i veckan men jag vet att det inte funkar med varken kropp eller tid. 1 gång per vecka skulle vara min önskan att kunna boxas! Får se om det funkar men det kanske blir 1 gång varannan vecka om vi ska ha tid, ha friska kroppar och samordna våra liv. Känns sjukt kul!

 

Maten går bra nu. Äter sånt jag vet att jag mår bra av och nu efter en tid strikthet så mår jag väldigt bra i kroppen. Känner mig lite snurrig i huvudet men det går ju över efter högst 4 veckor så det klarar jag av. Äter sjukt mycket ägg igen och det är ju väldigt mättande och bra.

 

Mitt nya pepptips är att ha en motivationsbild som bakrund på telefonen. Inte alltid så praktiskt att ha en "nakenbild" på telefonen men what the heck.

Detta är alltså min bakrundsbild på telefonen just nu och detta endast på grund av att jag vill vara så glad, nöjd och må så bra igen! Lite kul dock att vår vikarie(kille på 20 nått) var snäll att svara i den idag 🙈🙉🙊! MEN den hjälper för jag ser den HELA TIDEN! Hur peppar du?

Vi hänger rätt mycket jag och hästen. Har varit lite opeppad på att rida den senaste veckan och jag får nästan dåligt samvete av det då jag alltid brukar längta ut. Men jag tror att det har varit att Dansa är skadad så vi är ensamma och så mörkret och skit tråkigt underlag. Nu känns det bättre och jag hoppas det håller i sig i veckan då det blir mycket mörker igen. Helgen har vart härlig och det är väldigt skönt att få vara ute i ljuset.

 

Idag var hela stallet fixat då jag kom dit! Sicken lyx att komma dit, ta in hästen och göra den klar och sen rida iväg. Vi hade ingen bestämd plan idag mer än att galoppen ska fram och att jag ska kunna flytta bakdelen runt även uppifrån ryggen. Det blev en något tjatig ridtur för W som inte alls ville samarbeta till en början. Men när han bjöd till så stannade vi och käkade gräs eller kramades en stund och då blir han så stolt och lycklig. Jag övade på att ge tydliga signaler och vara snabb med att belöna/berömma.

 

Vi passade även på att miljöträna med en brasa som vi hittade efter vägen. Min tanke var att vi skule gå förbi på vägen som gick typ 10 meter ifrån men W ville gärna gå och kolla vad det var för något som rykte och pös så vi var väl nån meter ifrån innan jag sa stop.

 

När vi kom hem satte jag på repgrimman och red iväg igen. Jag vill så gärna rida i min kära repgrimma hela tiden men den är inte lika svängbar ännu. Snart ska jag ta mig iväg till Hårga med den. Vi red runt lite och flyttade kroppsdelar vilket är såå mycket lättare i den än med träns. Gick över diken och gjorde lite övergångar mellan skritt och trav. Sen vallade vi hem hönsen som hade rymt från gården. Winston fullkomligt älskar att få "jobba" och fösa djur framför sig. Om några år kanske vi klarar kalvar ;).

Livet snurrar på och idag har jag varit på två olika föreläsningar. En som "Storasyster" höll i Gävle om sexualla övergrepp och en som Sanna Lundell höll i Söderhamn om medberoende. Jag känner då att det är där jag hör mer hemma. Det är nog det jag vill jobba med. Men ändå, orkar jag det? Och hur vill jag jobba med det?

 

Att jobba med barn är verkligen härligt! De är så kloka och har så många sprudlande okontrollerande tankar och ideér! På det jobbet jag jobbar på nu har det varit riktigt krävande. Inte på grund av barnen utan på grund av andra orsaker. Jag har fått kriga ganska mycket och givit otroligt mycker av mig själv. Lina påminner mig om att det är så jag är, jag älskar utmaningar och att förbättra allt! Jag glömmer det lätt. Man skulle kunna ha hoppat in och bara varit och acceptera läget men jag kan inte vara en sån person. Sen som nu när mycket är ordnat och min känsla är lugn och jag känner mig nöjd så är det nästan så att jag funderar att sluta och hoppa på ett nytt jobb i januari istället för att vara kvar och bibehålla det som skapats. Är inte det helt sjukt? När jag får det många eftersträvar då vill jag vidare, till något nytt, spännande, utmanande och krävande. Det är det här som stoppar mig från att starta eget, jag är dålig på att ha tålamod.

 

Jag känner nog att jag måste lägga i några extra växlar och kämpa lite framöver. Jag vill ha en förändring i min jobbsituation som jag har haft typ hela livet. Jobblivet är otroligt viktigt. Just nu har jag fixat jobb(lite oklart vart våren blir då jag har två olika ställen att överväga) i 1 år framöver och det känns så dubbelt. Jag känner att det är bra med lön och variation men också lite panik över att ett helt år är planerat. Jag inte vad som är bäst av att lära mig hantera rastlösheten på ett tryggt och stabilt jobb eller skapa mig ett jobb så att jag verkligen kan få använda mig av det jag är bra på med att kämpa och utveckla. 

 

Om jag ska tänka vad jag vill så vill jag ha mer ledig tid, en gård så att jag kan vara nära hästarna och vara i stallet hur mycket som helst, ett givande och roligt jobb, en trygghet och ett lugn.

 

Den bästa kvällen denna vecka var då jag första hängde med Lina till Bronzac och att vi sen bara pysslade runt i Lillstallet i flera timmar i väntan på massören. Det är livet när det är som bäst!

Nu har vi lagt oss och imorgon har jag sovmorgon vilket känns jävligt skönt! Efter jobbet och stallet träffade jag Mina, handlade, lagade matlådor och tog en varm dusch. Antingen har helgen tagit ut sig rätt på mig idag eller så ligger jag däckad i nån sjuka imorgon. 

Gonatt 

Annars var ridturen ljuvlig! Älskar när vi orkar hålla igång och när vi rider lite längre. 

Imorse kom jag på den brilljanta ideen att jag och W skulle hänga med Lina och Dansa på hoppträning. Eller vi hängde på dit och red ensamma innan träningen började. Men det var medans de byggde i ordning alla hinder till träningen.

 

W var lätt att lasta, stannade lite och sniffade på transporten men gick sedan in utan problem. Ut hade han lite bråttom men stannade halvvägs ut och väntade till jag bad honom backa. Hem gick det typ lika bra, han gnäggar dock hela tiden när man åker så det hörs att vi kommer. Ut gick han precis så som jag ville.

Jag hoppade upp vid stallet och red ner till paddan. Han var lite spänd och tittig på allt som rörde sig så som hästar i hagen, människor som plockade med hindren och sen såg han lite spöken här och där. Väl i paddan skrittade vi runt och kände oss för. Han blev lugn ganska fort men var lite seg. Vi red lite runt runt hindren och någon volt och han var super duktig. Travade lite men fick inte riktigt fram honom. När de som byggde gick iväg till stallet för att fixa med hästarna så passade jag på att trava några varv med lite mer tryck under fötterna och sen tog vi även galopp i båda varven. Inte vår bästa ridning men jag är glad att vi gjorde det. Det var lite klumpigt och hattigt på grund av att jag var lite spänd.

 

Tyckte att det var super kul och hoppas vi kan göra det någon gång då och då nästa år!