HannaKJonsson

Jag undrar om tisdagen var första motgången med Ratata. Det har ju gått ganska bra med allt vi har tagit oss för. Eller det har varit lite tufft men ändå känts okej. Men så i tisdags då vi red ut med Lina som sällskap på E. Ratata var lugnare än någonsin hemifrån och till kyrkan typ. Vi skrittade på och provade sedan att trava några steg vid fågelladan. Det gick väl sådär då min balans inte alls hängde med och vi kom bara inte framåt så bra haha.. Sen kom vi till bron och Ratata vill inte gå över. Han svänger om flera gånger och backar ner i diket och känns allmänt ostabil. Jag tycker att det är obehagligt då det känns som att han ska sno om och dra iväg hemåt. Jag hatar den känslan. Jag tror nog inte att det är så han funkar egentligen men det spelar liksom ingen roll just i det läget för jag vill bara inte något. Jag vill bara att han ska sluta. Han gillar ju inte heller att stå stilla vilket gör att även om jag tänker att jag ska andas och ta det lite stilla en stund så går inte det för hans ben fortsätter liksom. Efter några försök så har han ändå coolat ner sig lite så då väljer jag att hoppa av och gå över bron. Hoppade upp på andra sidan och sen red vi på igen. Efter detta blir jag lite off för även om jag gillar mycket annat så vill jag inte ha en häst som vänder och drar. Då blir piggheten en liten osäkerhet istället för en rolig grej. 

 

Ute på E var det vansinnit mycket mygg, knott, flugor och bromsar. Så himla hemskt att sitta på en häst och inte kunna slå bort dom. Ratata skötte sig yppeligt och skrittade på utan tvekan. Vi vände hemåt och han började trava någon gång men lyssnade direkt jag satte mig i sadeln typ. Så otroligt lyhörd på vad jag gör trots att han är så pigg. Efter en stund hoppade jag av och Lina red resten av vägen hem. Hon travade lite och donade. Hon tycker att han känns trygg och stabil och det är bra. Jag hoppas jag vänjer mig med all extra energi snart.

 

Jag har såklart grubblat lite på det här med vändingarna och jag tror att jag kanske kommer att kunna parera bättre i framtiden och inte hamna i dessa situationer så ofta eller länge. Alla spända situationer som jag tidigare tänkte att jag aldrig skulle vänja mig vid har jag ju accepterat nu så det går ju framåt. Jag tänker att vi båda är nya med varandra och om man ser på hur snäll han är i alla situationer hittills så borde vi komma förbi detta också. Tyvärr är det ju bara min hjärna som tänker så just nu inte min känsla haha..

 

Innan ridturen kom hovslagaren och slog på den tappade skon och kollade igenom de andra hovarna så nu ska vi hålla till nästa skoning!