HannaKJonsson

På något sätt har jag känt på mig att hela grejen med Winston skulle ta ett tag. Jag har önskat och hoppats att han ska vara bra varje dag vi provsprungit men inte riktigt trott på att det skulle vara bra. Jag vet inte riktigt så mycket mer nu efter att vi var till veterinären heller. Men min känsla är ändå lugn. Lina som inte är särskilt vidskeplig säger att allt kanske händer av en anledning. Kanske är det så? Frågan är bara, Vad är anledningen? Tänk om jag visste det i förväg, vilken dröm. Ovisshet är inte min starka sida. Inte heller förändring. Men man vet aldrig. Kanske är detta en chans att ta det lite lugnare nån månad? Eller en chans att skaffa en till häst? 

 

Det känns himla konstigt att inte få rida men nu får jag åtminstonde gå en promenad med honom. Så det ska jag njuta av framöver och att sitta i hagen och filura mycket.